Tja, som några av er såg för en vecka sedan eller så, så har jag svår tandläkarskräck. I fredags när jag var för polering och fixning av tänderna, så bar det sig inte bättre åt än att en lagning av en framtand lossade och det kändes onekligen som en katastrof av klassen svår issmältning på antarktis eller något. Jag skulle bli tvugen att fixa den, snabbt, innan jag fick problem. Som ni förstår är jag inte såå attraherad av att käka treo ett år till tills ytterligare en tand har ruttnat bort helt. Inte en framtand i varje fall. Inte för att jag är så himla jätteengagerad i mitt utseende, men någon måtta på förfallet får det allt lov att vara. Det fanns inget tänkbart alternativ, bara att sätta upp en tid, och den tiden begav sig idag.

Javisst, jag medger. Jag FÖRSÖKTE avboka tiden igår. Utan framgång. Det godtogs inte, inte heller mina skäl till avbokningen. Att jag inte hade råd egentligen heller utan ville vänta till nästa månad var inte heller giltigt förfall, utan jag kunde komma NU och betala när jag kunde. *suck*.

Nåja, för att göra en lång och rolig historia kort, så har jag då fått prova på att laga en tand med lasermetoden och efter att ha fått en ordentlig bedövning, faktiskt dubbel sådan, så gav lasertjosanmojjen som fixade tanden A.B.S.O.L.U.T inget besvär alls!  Jag blev nästan lite besviken över att det skulle ta närmare 30 minuter för att bedöva tanden, och mindre än 30 sekunder att laga den . Jag hann inte ens med att uppleva något obehag, inte att rycka till, inte att börja gråta, inte att vilja lämna stolen och det kändes som om en viktig poäng med att få gå till tandläkaren försvann när jag inte fick spela ut något drama överhuvudtaget och på lätta -men absolut nästan besvikna ben- gick jag till bilen inte många minuter efter att tanden var lagad. INTE en endaste ADRENALINKICK mer än glädjen och överraskningen över att inte ha upplevt något obehag. Det var nästan som ett antiklimax!

Nåja, lite synd om mig fick jag i alla fall uppleva att det var om mig innan bedövningen släppte. Jag menar, hur kul är det att dricka kaffe när man har en fullständigt bedövad läpp?

Ps. Vad tycker ni om mitt nya utseende? Ja, altså inte mitt utan bloggens förstås! Kändes lite mer lättsmält än det förra rutiga alternativet...

-"Fattar inte du att det sitter potentiella köpare som söker just dina tapeter, men eftersom du sitter och gömmer dig så får de hitta andra alternativ?"

Han spände ögonen i mig och jag blev liten som ett frimärke. Hjälp! Vad sysslar jag med?

"-Antingen får du börja göra något konstruktivt eller så kan du lika gärna... " (Sedan fick jag ett par alternativ som ser illa ut i tryck, de gav dock ett gott skratt vid tillfället; denna luttrade herre, personifierar rå hjärtlighet ).

-"Du tror väl inte att folk skall kunna hitta dig bara för att du sparkar upp ett par annonser på blocket, och sen är det bra med det?"

Han var inte nådig kan jag säga. Tillfället ligger någon månad tillbaka i tiden. En återkommande kund som beställt tapeter lite då och då skulle göra en resa neråt mina krokar. "Kan jag komma förbi?". Självklart kunde han det.

Problemet uppstod när han ställde frågan hur jag marknadsför mig egentligen. Och jag hade väl inte -enligt hans bedömning- tillräckligt bra svar. Och han kontrader med frågor som fick mig att vrida på mig av förlägenhet och ordentliga besvär. (Varför skaffar du inte hemsida? Varför låter du inte någon som kan, ta dina bilder? Eller går en fotokurs? Varför går du inte ut med information om det du är bra på? Hur mycket behöver du öka din försäljning för att gå jämt ut? Har du tänkt att leva rästen av ditt liv utan att kunna ta ut lön? Vill du inte kunna försörja dig på det du gör? Orkar du ha det såhär i längden?).

Sedan dess har han mailat mig lite då och då, "Har du ökat din försäljning nu?". Och jag svarar nja, eller nä, eller kanske eller nej varje gång. Och jag får samma följdfråga varje gång "vad har du INTE gjort eftersom du INTE gör det?".

Och så får jag sitta och klura ut vad jag INTE har gjort, för om jag hade gjort det jag INTE har gjort så hade jag ökat mitt resultat. Behöver jag tillägga att han är konsult inom näringsverksamhet till yrket? Men jisses, vad jag behöver dessa sparkar i arschlet för att få loss tummen lite grann. Senaste tiden har han ökat trycket, så nu kräver han rapport och han kräver att jag motiverar det jag INTE gör som jag själv kommer på att jag HADE kunnat göra, eller BORDE göra och jag känner mig som en komplett idiot mellan varven.

Varför har jag ex inte annonserat i en tidning för intresserade eller potentiella kunder?

-"det är pinsamt, tänk om folk inte tycker om mitt urval".

-"usch, nä, och fy" och liknande.

Har jag funderat över vilka målgrupper som är mina potentiella kunder?

-Nej. Inte egentligen. Jag har inte gjort en enda målgruppsinringning, fast jag vet ju, om jag tänker efter att jag kan peta ut ett par grupper och yrkesverksamma.

-Hur hittar jag dom?

-... blocket?

-Når jag ut på ett rikstäckande plan där?

-OM jag har TUR.

Sådär tramsar jag på. Och min käre jobbiga, besvärliga, elaka, hemska, fruktansvära tyrranniserande KUND (som dock håller på att förvandlas till en betydelsefull vän och inre samvetsröst; min egen Benjamin Syrsa) gör en hel del, för att sätta press på mig, och att bli en stor infekterad varbildande finne på mitt arschle.

Så för ungefär en vecka sedan, när jag mottog hans senaste korta lilla mail med en jobbig fråga som jag var tvungen att respondera på, så satte jag mig själv i verket och började för första gången gå in i processen; hur skall jag göra för att lyckas bättre med det jag gör...

Därav har jag letat kontaktytor, medlemsinformation för en del nätverk, funderat över mitt eget behov av nätverk, satt ut en annons som kommer att publiceras i tryckt form (hjälp!), funderar över om jag på något sätt kunde göra något mer, än bara köra rea någon gång om året, etc. Har du några goda tips att ge mig, så snälla, lägg en kommentar. Nästa mail tänker jag besvara med en lång lista med olika åtgärder.

Men jag kan väl villigt medge att jag behövde den här URJOBBIGA BESVÄRLIGA, HEMSKA, KRÄVANDE kunden. (det sista var en kommentar lagd med direkt hänvisning till dig, du vet vem du är )

Åh, självklart måste jag bara vara med och tävla hos Gallerry, och självklart måste jag visa ovanstående bild. Se vad hon har skapat! Såå fin, så fint motiv, och förstås, jag rodnar lite och jante klappar allt han orkar på mig, men se... Ser ni vilket bakgrundsmönster hon har använt? En av mina finaste blomtapeter om jag får säga det själv.

Blir ju så glad när jag ser den! Oj! Wow! Åh, vad det drar i min "VILL HA-tarm!". Såå söt!

Det finns fyra varianter till, så spring genast in och kika på dem här och delta du med!

Nu hade jag förstås gärna vunnit den här, nr 1, själv, men jag vinner inte på tävlingar (därav tycker jag egentligen att det är roligare att arrangera tävlingar själv, än att ställa upp, det är alltid roligt att förmedla vidare saker, och det får mig att känna mig som en vinnare! På tal om det, så är det bara en dag kvar på MIN utlottning med vinster från LOLLOPARD ).

Jag har idag mottagit en betalning med ett belopp och en märkning jag inte kan placera. Om du vet med dig att du har fört över till mig, alt har fört över till fel person och ser det här, så hör av dig via mail till mig: bortbytingen@telia.com.

Jag har nämligen ingen färdig försändelse liggande med detta namn, så därav min bestörtning. Min egen dator kraschade för någon vecka sedan och jag kan därför inte söka på via mailhistorik heller.... Ber om ursäkt för detta!