Direktlänk till inlägg 2 september 2009
Har varit på en rolig vind idag, på jakt efter åttiotalstapeter. Jadå, värsta strukturen från åttiotalet med eller utan aprikosa blommor. *skratt* Fick ett ryseligt minne från när vi köpte hus i början på nittiotalet och det fanns sååå fina *ironi; jag avskydde dem* sådana i vårt vardagsrum. Den gången hade jag min absolut första håriga tapetdiskussion, i efterhand är det nästan ett roligt minne som jag kan skratta gott åt, tyvärr strök ett par hundra krukväxter med på kuppen, något som fram tills dess var något jag mer än gärna omgav mig med, men sedan dess har jag knappt haft en blomma... äsch, jag måste nästan berätta?
Som sagt, nyköpt hus och allt. Och a.b.s.o.l.u.t de gräsligaste åttiotalsskapelserna i vardagsrummet, man kan tänka sig. Det hade snabbt vänt helt och hållet och redan tidigt på nittiotalet var åttiotalet det värsta man kunde tänka sig... och jag började spana tapetkataloger; på den tiden började explosionen som senare kom, med utländska kollektioner och även flera kollektioner per år, även om det var lite mer försiktigt då än idag. Tapetsera var väl inte något man gjorde mer än vart femte-tionde år då? MAX. (Inte som idag, nästan vartannat år om jag tolkar trendkänsligheten rätt). Och jag hittade en nästan lite orientalisk kollektionsbok. Som jag lånade hem. Och där fanns TAPETEN över ALLA TAPETER. En underbar antik/orientalisk grön med guld-medaljong. Den var såå fin. Tyckte JAG. Men när jag visade barnafadern den, så tittade han på mig och utbrast:
-Den? Är du klok? Aldrig i livet. Kommer inte innanför dörren!
Men hallå? Ursäkta mig, han var inte svår i vanliga fall när det gällde hem och interiör, jag kunde göra ungefär som jag ville, även om han inte förstod varför alla möbler tvunget skulle handlas på auktion när alla andra hade läder och chrome eller carpati och sånt. Men tja, han fann sig. Han tyckte nog inte om det, men som sagt; opponerade sig inte, och nu när jag hade hittat mitt livs tapet till vårt första egna hus? Jag förstod ingenting. Men skam den som ger sig tänkte jag. Jag skulle tapetsera vardagsrummet, oavsett vad han sa, och just med den tapeten, jag hade inte tänkt vika en tum.
Därför tömde jag vardagsrummet på möbler en natt när han låg och sov, och på morgonen kom han ner till ett helt tomt vardagsrum.
-??
-Jag har flyttat vardagsrummet till lekrummet (som hade en nylagd lekgolvplastmatta från tarkett; en i klara legofärger och svart; med spel och bilvägar och sånt, jättetjusigt att ha till vardagsrum!). Vi får ha det som vardagsrum tills det andra är klart. Och jag hade verkligen gjort iordning barnrummet, det värsta rycket jag haft någonsin tror jag, böcker var på plats i våra ivarhyllor (som jag förstås har kvar), hörnsoffan stod där, bordet, teven var ikopplad och alla barnens leksaker var instuvade i en garderob. Snart skulle han ge sig. Eller hur? Jag skulle väl inte ens behöva diskutera tapeten mer? Men medge att det är självklart att jag skulle få som jag ville? *suck*.
Nåja, jag ville åka beställa tapeter denna dag, och visst, han hängde gärna med men uttalade att:
-Gitte, den tapeten du har bestämt dig för kommer inte upp. Välj vad som helst men inte grönt, jag står inte ut med det.
Tja. Då fanns det absolut inget skäl för mig att åka och välja tapeter förstås. Så jag stängde dörrarna till storarummet och sa att de får vara stängda tills vi har löst vilken tapet vi skulle ha. Dvs. Den dagen jag fick den jag ville ha. Vi förstod bägge två att det var låst, och att det inte var någon ide att diskutera saken vidare, så vi teg ihjäl det här problemet och dörrarna, de fick förbli stängda. I ett och ett halvt år.
Problemet var bara att alla mina blomkrukor och klängväxter och palmer stod innanför den stängda dörren glömde jag helt, en vacker dag slog det mig;
-Vart fasen är mina blommor?
Hade inte ägnat dem en tanke, utan gått förbi de här stängda dörrarna varenda dag under hela den här tiden utan att tänka på att där inne stod det växter som bara dog.
Till och med mormors svärmorstungor hade jag lyckats att ta kål på...Yuccapalmerna var de enda som levde. Och de hade skjutit skott på skott. De verkade trivas aldeles ypperligt av den här behandlingen.
Till sist blev rummet tapetserat. Det blev inte min tapet, inte ens något i närheten, men vid den tiden sket jag i vilket, eftersom jag inte lyckades trivas i huset alls och inte ens tyckte om det, sen spelade det absolut ingen roll att det fanns ett stort garage. ,
Det var inte svårt att lämna det sådär tio år senare kan jag säg. Men tapeten glömmer jag aldrig! Kanske en dag att jag lyckas att springa på den någonstans i något gammalt lager, jag kommer nog aldrig att sluta leta efter den!
Men förstår ni att jag ryser när jag ser strukturtapeter från åttiotalet med snälla aprikosa blommor på?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|