Alla inlägg den 2 september 2009

Av Gitte - 2 september 2009 18:54

Har varit på en rolig vind idag, på jakt efter åttiotalstapeter. Jadå, värsta strukturen från åttiotalet med eller utan aprikosa blommor. *skratt* Fick ett ryseligt minne från när vi köpte hus i början på nittiotalet och det fanns sååå fina *ironi; jag avskydde dem* sådana i vårt vardagsrum. Den gången hade jag min absolut första håriga tapetdiskussion, i efterhand är det nästan ett roligt minne som jag kan skratta gott åt, tyvärr strök ett par hundra krukväxter med på kuppen, något som fram tills dess var något jag mer än gärna omgav mig med, men sedan dess har jag knappt haft en blomma... äsch, jag måste nästan berätta?


Som sagt, nyköpt hus och allt. Och a.b.s.o.l.u.t de gräsligaste åttiotalsskapelserna i vardagsrummet, man kan tänka sig. Det hade snabbt vänt helt och hållet och redan tidigt på nittiotalet var åttiotalet det värsta man kunde tänka sig... och jag började spana tapetkataloger; på den tiden började explosionen som senare kom, med utländska kollektioner och även flera kollektioner per år, även om det var lite mer försiktigt då än idag. Tapetsera var väl inte något man gjorde mer än vart femte-tionde år då? MAX. (Inte som idag, nästan vartannat år om jag tolkar trendkänsligheten rätt). Och jag hittade en nästan lite orientalisk kollektionsbok. Som jag lånade hem. Och där fanns TAPETEN över ALLA TAPETER. En underbar antik/orientalisk grön med guld-medaljong. Den var såå fin. Tyckte JAG. Men när jag visade barnafadern den, så tittade han på mig och utbrast:

-Den? Är du klok? Aldrig i livet. Kommer inte innanför dörren!


Men hallå? Ursäkta mig, han var inte svår i vanliga fall när det gällde hem och interiör, jag kunde göra ungefär som jag ville, även om han inte förstod varför alla möbler tvunget skulle handlas på auktion när alla andra hade läder och chrome eller carpati och sånt. Men tja, han fann sig. Han tyckte nog inte om det, men som sagt; opponerade sig inte, och nu när jag hade hittat mitt livs tapet till vårt första egna hus? Jag förstod ingenting. Men skam den som ger sig tänkte jag. Jag skulle tapetsera vardagsrummet, oavsett vad han sa, och just med den tapeten, jag hade inte tänkt vika en tum.


Därför tömde jag vardagsrummet på möbler en natt när han låg och sov, och på morgonen kom han ner till ett helt tomt vardagsrum.

-??

-Jag har flyttat vardagsrummet till lekrummet (som hade en nylagd lekgolvplastmatta från tarkett; en i klara legofärger och svart; med spel och bilvägar och sånt, jättetjusigt att ha till vardagsrum!). Vi får ha det som vardagsrum tills det andra är klart. Och jag hade verkligen gjort iordning barnrummet, det värsta rycket jag haft någonsin tror jag, böcker var på plats i våra ivarhyllor (som jag förstås har kvar), hörnsoffan stod där, bordet, teven var ikopplad och alla barnens leksaker var instuvade i  en garderob. Snart skulle han ge sig. Eller hur? Jag skulle väl inte ens behöva diskutera tapeten mer? Men medge att det är självklart att jag skulle få som jag ville? *suck*.


Nåja, jag ville åka beställa tapeter denna dag, och visst, han hängde gärna med men uttalade att:

-Gitte, den tapeten du har bestämt dig för kommer inte upp. Välj vad som helst men inte grönt, jag står inte ut med det. 


Tja. Då fanns det absolut inget skäl för mig att åka och välja tapeter förstås. Så jag stängde dörrarna till storarummet och sa att de får vara stängda tills vi har löst vilken tapet vi skulle ha. Dvs. Den dagen jag fick den jag ville ha. Vi förstod bägge två att det var låst, och att det inte var någon ide att diskutera saken vidare, så vi teg ihjäl det här problemet och dörrarna, de fick förbli stängda. I ett och ett halvt år.


Problemet var bara att alla mina blomkrukor och klängväxter och palmer stod innanför den stängda dörren glömde jag helt, en vacker dag slog det mig;

-Vart fasen är mina blommor?

Hade inte ägnat dem en tanke, utan gått förbi de här stängda dörrarna varenda dag under hela den här tiden utan att tänka på att där inne stod det växter som bara dog.

Till och med mormors svärmorstungor hade jag lyckats att ta kål på...Yuccapalmerna var de enda som levde. Och de hade skjutit skott på skott. De verkade trivas aldeles ypperligt av den här behandlingen.


Till sist blev rummet tapetserat. Det blev inte min tapet, inte ens något i närheten, men vid den tiden sket jag i vilket, eftersom jag inte lyckades trivas i huset alls och inte ens tyckte om det, sen spelade det absolut ingen roll att det fanns ett stort garage. ,

Det var inte svårt att lämna det sådär tio år senare kan jag säg. Men tapeten glömmer jag aldrig! Kanske en dag att jag lyckas att springa på den någonstans i något gammalt lager, jag kommer nog aldrig att sluta leta efter den!


Men förstår ni att jag ryser när jag ser strukturtapeter från åttiotalet med snälla aprikosa blommor på?

ANNONS
Av Gitte - 2 september 2009 13:15

Det är miljövänligt att shoppa secondhand.

Det är vi alla överens om. Men alla är inte överens om att man VILL handla secondhand. Och det är fine! Alla kan inte bara nyttja gammalt, för det måste in nytt i systemet också, eller hur? Men det finns en sak som vi ALLA kan göra, vare sig vi är secondhandletare eller ej, och det är att rensa på sådant som vi inte längre behöver. Sådant som vi har använt färdigt. Och sådant som vi inte längre vill ha. Ett, tu, tre. Vi räddar inte bara vår planet utan får även lite Feng Shui omkring oss, och det är väl inte så dumt, eller hur?

Ett faktum är att om alla vi som vill konsumera produkter second hand skall hitta det vi behöver, så måste det ju finnas ett utbud.


Om alla sparar sina saker eller skickar på dumpen så blir det svår att hitta varor i andra hand.

Tänk på att just det regnstället som dräller hos dig i storlek 90 cl och som är för litet för lilltösen, och som ligger där till ingen nytta. Skicka det vidare! För hos någon annan finns det en annan lilltös som precis börjat dra 90 cl och som behöver just det här regnstället! Så när du säljer av eller lämnar du vidare gör du dessutom någon glad. Och lite glädje mår vi alla bra av, eller hur? Både att bli smittade utav och att sprida. Så make your day, börja röja direkt!

Gå igenom dina grunkor.

Nu är det inte dumt att planera för bra förvaring för det man kommer att ha kvar i sista ändan när röjet är gjort. Passa på att sortera och lägga iordning snyggt, så blir det trivsammare än det var när du började.

Sådant som:
1. Du inte behöver
2. Du inte använt senaste året.
3. Är bra och ha, men inte kommit till användning
4. Du inte riktigt vet vad du skall ha det till.
5. Inte passar, och som saknar affektionsvärde. (sorry, vi kommer sällan ner i den där matchvikten och om vi gör det, så vill vi ändå kosta på oss nytt, eller hur? Och modet svänger snabbt, om ett år eller två är det inte längre attraktivt).

Skeppa vidare.

Du har haft det ett tag, det har varit ditt men nu är det väl ändå dags att någon annan får ta över, eller hur? Det är dags att gå vidare mot nya mål...

Peta ut sådant som du vet är eftertraktat och som det finns ett bra andrahandsvärde i. Varför inte lägga en annons på blocket eller tradera direkt? Lämna på loppis på kommission? Arrangera en bakluckeloppis med grannarna? tja, man kan lägga hur mycket energi på det som helst eller välja snabbaste och enklaste vägen.
 

Se det som en personlig vinst!

Det är trots allt inte helt dumt att få lite påspädning på kontot lite då och då. Varför inte planera att betala av en skuld eller att göra något roligt för pengarna som kommer in? Så kan du ligga där och skratta på beachen, eller njuta av en dag på spa för pengarna istället för att de ligger i garderoben. Måste väl ändå vara roligare, eller hur?
 

Behöver du något nytt?

Det är för pengarna som du får in för de här grejjerna som du kan unna dig något riktigt roligt som du inte kunnat annars om sakerna legat kvar.

Jag hoppas att det här kan vara en motivation som bidrar till förändrat konsumtionsmönster. När du har sålt det som säljas kan, när du är nöjd eller inte orkar mer så packar du ihop rästen och kliver iväg antingen till loppis.

Du som inte orkar bekymra dig som att sälja det alls.

Packa ihop och kör iväg till en loppis. De brukar inte föredra det så; men har de inte öppet när du kommer, ställ det utanför deras dörr och åk. Det skall nog mycket till för att de skall bli ledsna för det!Sen har du gjort ditt och faktiskt gjort en god insats för miljön sett på sikt. OM vi alla försöker att välja det här sättet att bli av med saker istället för att köra det till tippen så blir det i sista ändan en stor miljövinst, eftersom du defakto minskar sopberget som du/din familj/ producerar varje år, och inte minst, samtidigt bidrar till att producenter får börja att planera sin produktion bättre, det är du och jag och våra barn -även ur ett globalt perspektiv- som på sikt far illa av deras överproduktion! Vi måste säga stopp! Om så genom att markera genom att öka vår ÅTERBRUKSKONSUMTION!

Statistiskt sett så producerar vi ETT HALVT TON SOPOR PER PERSON OCH ÅR I SVERIGE? (siffran är skrämmande! Tyvärr finns en övertro på våra återvinningsstationer om att de skall vara så bra.)
Så alla vi som handlar på loppis, eller gör det tillgängligt för konsumtion borde egentligen få en miljömedalj av staten varje år! Varför ex inte göra konkurrensen mellan välgörenhetsloppisar och privata mer jämlika, tillika öka motivationen till återbruk; vi handlare borde gå samman och kräva momsfri handel så vi får samma villkor som välgörenhetsloppisar etc. Något som säkert hade bidragit ex till fler arbetstillfällen!  Någon som hänger med ut på barrikaden? *shit, måste ju få in en knuten näve mitt i alltihop!*. Vi behöver onekligen en levande ÅTERBRUKSDEBATT! (och sopdebatt!)

ANNONS
Av Gitte - 2 september 2009 00:35

Har gått med bryderier några dagar nu, ang inte ett, men två oanvända längder från 1965. Har funderat fram och tillbaka, fram och tillbaka; göra något fint, eller lägga in i garderoben? Att skära i det... nej. Det går bort. Det går bara inte. Det vore helgerån. Man gör inte så med intakta tygbitar som har fått 44 år på nacken. Det förstår väl vem som helst; till och med jag? Om nu tidigare ägare, som råkar vara två; en tillförlitlig uppgift: har låtit klenoderna ligga och vara intakta, vem är då jag som tror att jag står över historiens vingslag och gör grytlappar eller köksgardiner utav det? Det här inser ju jag med...


Risken att det blir dåligt liggande vikt år efter år finns dock, och risken minskar inte med åren så därför känns det ändå som att NÅGOT bör de användas till. Man kan inte bara ha klenoder liggande i garderoben heller, de måste ju njutas utav. Frågade min kloka mamma, som dock tyckte att jag skulle låta dem ligga, mest med tanke på att jag inte kommer att bli särskilt bofast här, och kommer att ångra i efterhand om jag kapade dem den dagen jag kommer hem, (eller varför inte; skaffar mig en husvagn? Så jag slipper fundera över var jag egentligen vill bo?). Bra tänk, Mamma. Det håller jag fast vid. Jag skall inte använda dem här.


Då var en möjlighet borta. Inte klippa, inte måttskapa något hit. Det kan jag använda nya mindre attraktiva tyger till. Sånt man kan hitta igen om inte annat, om man nu skulle ångra sig.


Så. Nu har jag tre möjligheter kvar, varav overksamhet i garderoben går bort. Två tankar återstår än så länge:

Testade den är varianten, att lägga ut en längd på en säng:

 

Och jodå, det räckte, mer än väl. Det går att göra ett överkast utav det! Och med två skulle det bli ett dubbelsängsöverkast utan problem. Hm. Jag tänker inte maskinsy det själv, så mycket litar jag inte på mig själv bakom en maskin att jag ger mig på tyger av det här slaget: och jag vill inte heller ha det som ett enkelt tygöverkast, utan det skall i så fall ha både vikt övervikt framkant, (nu syns inte hela rapporten, det är ljusgrönt utanför det svarta), troligtvis en svart sådan tillika baksida, och kanske en vadderad kviltning? Det får i så fall handsys, efter linjerna i mönstret. Det skulle kunna bli riktigt bra ärligt talat och det skulle onekligen bli ett one-of-a-kind överkast! (Men det är klart att det inte går att sy om till annat efteråt i så fall, men ett sånthär överkast skulle man älska rästen av livet och hålla kärt förstås). Det är ett jätteprojekt (-för mig!). Varenda stygn måste vara exakt rätt, och så litet som möjligt och det måste göras för hand. Jag skulle behöva ta mig lite fritid om jag gav mig på det. Kanske till och med unna mig att landa framför teven lite då och då och titta på program jag i vanliga fall förkastar? Nu var det väldigt länge sedan jag sydde något i lapp eller kviltat överhuvudtaget. Minns jag ens hur man gör? Hm, det gör jag nog när jag väl sätter mig, eller så får jag friska upp minnet på något sätt, eller anmäla mig till en kurs för att få proffshjälp, men i övrigt- att sy precisionsjobb för hand, är bara kul.


En möjlighet till är att använda dem som draperier i affären. Då skulle de går att använda enkla, och när lusten faller på skulle de kunna brukas till annat. Också en tanke värd att begrunda. Så ett litet tag får det nog ligga overksamt och så får jag suga på karamellen lite till innan jag bestämmer mig.


Men åh, vilka i-landsproblem jag skapar!

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10
11
12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25
26
27
28 29 30
<<< September 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Följ bloggen

Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Blogkeen
Följ Gittes knappar, tapeter och ting med Bloglovin'

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se