Usch.

Veckan kunde börjat bättre känns det som om... ingen bra måndagsmorgon direkt. Ser mig omkring och vet inte var jag skall börja. Finns en massa måsten som hänger över mig, men huvudet känns aningen tungt. Vet att jag har satt några processer igång som snart börjar rulla, och kanske är de början på något nytt, något bra. Men just idag, i denna minut, har jag svårt att glädjas över någonting, vågar inte se framåt och vågar inte tro.

Fan Jante. Vad har du på mina axlar att göra? Eller är det Ågren? Eller är det Tycho som gör sig gällande. Dessa tre herrar är jag gärna förutan. Någon som vill ha dem?

Nä, jag kan inte sitta här och tycka synd om mig själv bara för att jag har en måndags-morgon-blues.

Jag tänker leta upp Boney M på spotify, och skita i alltihop en stund. Jag tror jag tar och städar. Det kan ändå bara bli bättre. Jag städar bäst när jag mår skit, med hög musik, då lyckas jag glömma allting och rätt vad det är har jag kommit på vad det är jag måste ge mig i kast med.

Så gör jag.

Återkommer nog under dagen.

PLING:

Hur klarar du senhöstens stormar och översvämningar? En tråkig påminnelse, men om du går igenom nu, batterier, ljusstumpar, konserver, material till vallar etc, så kommer du att tacka dig själv i efterhand... snabbt gjort när det är gott väder ute!

*jag sjunger en avslutande trudeluttjingel, ni hör den i ert inre va?*

Måste ju vältra mig lite i fantastiska skor anno 1953.

Helt underbara! Vill HA!

Gunnars Fabriker, nässjö. Jubileumskatalog, 15 år: 1938-1953.

Skandinaviens största postorderföretag inom möbelbranscen, katalog 31.

384 sidor.

Soffor i många olika utföranden, här kommer några exempel:

Men framförallt så tror jag att vi känner igen många av fåtöljerna?

några exempel till på fåtöljer:

I den här katalogen blir jag lite överraskad av att många möbler och liknande som jag har sett på blocket som "antika" från tidigare nittonhundratal faktiskt finns med i Gunnars katalog. Man skall vara lite försiktig och vända på saker och ting om man skall handla antika varor till antikvärde. Ett exempel är speglar:

I Gunnars katalog finns det flera sidor och uppslag med "stilspeglar" som absolut går i antik stil. Även ex möbler i "chippendalestil", slagbord i gammal stil, en förstklassig stilbyra i Louis XVI-modellen, byråer i Haupt-modellen, rokokomöbler etc. Om man inte har ett kunnigt granskande öga med sig (med det menar jag inte att jag själv är kunnig på att avgöra vilket som är vilket), så är det lätt hänt att man köper en "antikvitet" från femtiotalet till överpris. Jag anar att möbelsnickarna förr var skickliga på det de gjorde!

Ett exempel kan jag ta från en gårdsauktion jag har bevistat i sommar.

Auktionsförrättaren skulle ropa ut en "fantastisk spegel" men speglen var inte framtagen än.

"-Ja, ni har sett den, den är fantastisk, ett mästerverk så jag tror nog att priset startar på minst 2000:-"
Spegeln kom fram.

"-kan vi börja på 2000:-? Vad säger ni?".

En spegel som onekligen såg gammal ut hölls fram, tyvärr illa restaurerad, blåmålad och bronzad, visst var den vacker men man anade att någon som inte riktigt visste vad han gjort hade varit och försökt bättra på en gammal originalfärg.

"2000:-!".

Första budet kom. Auktionspubliken drog ett andetag, det var ljudligt. Tror att fler än jag stod och undrade över spegeln och ville veta mer.

"Skall denna vackra gamla spegel verkligen gå för 2000:-?".

Altså. Visst, den gör sig säkert i rätt miljö, om man bara vill inreda. Men redan 2000:- var långt för mycket för framsidan. Ingen sa något. Auktionsförrättaren drog ut på tiden. Och till sist hör jag:

-"Men vad tusan. Visa baksidan!"

Men. Oj. Vad hade jag gjort? Det var ju jag som hade skrikit ut det där... blev själv överraskad, jag var nyfiken på baksidan, visst, men inte intresserad av spegeln för det priset ändå.

"-baksidan? Visst kan jag visa den!".

(Vilken auktionsförrättare vet inte att det är baksidan som säger mest om en spegel, BORTSETT från att den är restaurerad??).

Hon höll upp baksidan. Och där får vi se en betsad plan och jämn plywoodbaksida ungefär, som kommen från hobbex eller nått.

"-Vad säger du, skall du vara med på ett bud?"

"Nejtack" svarade jag.

Jag tyckte synd om köparen redan innan. Flera "gamla" rävar (ni som går på auktioner vet vilka jag menar; auktionsherrarna man lyfter av hatten för, eftersom de vet precis vad de gör) kom fram och växlade lite ord om spegeln med mig och alla ruskade på huvudet. En av dem sa: "jag försökte vinka till dig, jag trodde nästan du tänkte lägga bud, sen förstod jag att du redan hade noterat att den inte var så gammal. Vet de inte alls vad de gör på den här auktionen?"

Jag tackar varmt för denna omtanke, och vi utbytte fler kommentarer denna dag. Det är lite det som är tjusningen, tycker jag, med auktion!

För att återgå till Gunnars, så avslutar jag möbeldelen här med lite stolar. Visst känner vi igen dem?

Underbara värme. Underbara himmel! Vi fick en slatt sommar till! Någon tände partylampan däruppe. Den är magisk. Den får människor att gå utomhus, le och att göra ingenting. Bara vara. Bara njuta. Och för en liten stund, släppa alla måsten.

Det var en perfekt himmel strax ovanför oss:

Några sådana här i horisonten, vi låtsades inte om dem:

Istället gick vi på jakt:

Tångjakt:

I vattnet undviker jag dem gärna.

Men de är vackra att titta på:

Och tänk så många små hyresgäster en sådan här liten ruska kan ha:

Men jisses vad människor som ligger på stranden pratar egentligen. Helt utan tanke på att det finns människor överallt och att man ligger som packade sillar.

Hm, vi låg tysta länge. Sonen kom upp tillfälligt ur vattnet, och hans far började berätta att man får lära sig lägga sig snabbt i lumpen genom att sparka sig själv på smalbenet. När jag tyckte att hans historia gick för långt - vissa dagar hittar han på vad som helst för att lura det stackars barnet - så fick jag rätta till historien lite och avslöja att man inte alls lägger sig snabbt på övning genom att sparka sig själv på smalbenen.

-Det kan inte du veta, du har inte legat i lumpen, sa det stackars ljugna barnet till mig.

-Nej, det har jag inte, men jag har mer eller mindre växt upp på en kasern, och sett militära övningar långt innan jag kunde gå.

Han trodde mig inte direkt. Otack är världens lön, här försöker man att rädda honom från sin fars historier och så framstår jag som icke-sanningenlig själv i sista ändan. Men jag HAR växt upp på en kasern. En vacker dag skall jag baske mig ta med mig min son ner till Filmstaden i Avedöre, som Avedöre kaserne huserar idag. Det hade varit ett kärt återseende.

Men det här var en utvikning för att komma fram till min poäng. Att folk inte alls har tankar på att det ligger människor överallt och att man hör mer än man avser när man ligger på stranden och gör ingenting.

Sonen sprang ut i vattnet igen när han tröttnade på att tala om för mamma att hon inte alls visste bättre än pappa som ju gjort LUMPEN, medan hans föräldrar låg kvar på filten och började prata om de militära rangordningarna. Vilken ordning kommer de nu i, igen?

Underlöjtnant, löjtnant, kapten, major; finns det fänrik fortfarande och är serganten officer eller underofficer? En jätteintressant diskussion, vi blev inte helt eniga där vi låg. Men jag undrar i efterhand vad våra strandgrannar tänkte.... *skratt*.

Måste ju följa upp gårdagens knapphimmel som uppenbarade sig som en blixt från klar himmel.

Jag gick som på rosa moln hela eftermiddagen, och började genast strukturera upp hur, var och när det här kan gå till. Med lite tur så... men jag bävade lite för sambons välvillighet, ärligt talat, han uttrycker ibland att jag inte kan samla på mig som jag gör och att jag måste göra mig av med mer snabbare om jag skall fortsätta, om inte jag vill kursa snart; jag köper ju tyvärr mer än jag säljer... så jag hade nog nästan förväntat mig att han skulle slå ifrån sig med liv och lem.

Men han kom in genom dörren efter en lång varm dag på jobbet.

-Jag har fått problem, sa jag. (hm, det här är en strategi; att få det att låta värre än det är).

-Jasså? Vaddå? Sa han och väntade sig det värsta....

-Titta här.

Jag sträckte fram bilderna jag hade tagit del av. (inte mina egna bilder, därför kan jag inte visa dem här).

-Oj. Sa han och tittade länge. Har du tittat på kartan? Var ligger det?

-Ja, sa jag och sträckte fram en kartbild utplockad från eniro.

Han tog en snabbkik på kartan, tittade på bilderna igen.  Ställde några snabba frågor och tittade på bilderna igen.

-När skall du hinna med det har du tänkt?

-Jag vet inte, men jag måste få se det med egna ögon; det verkar helt osannolikt.

-Enligt vägbeskrivningen tar det ganska många timmar att köra dit.... det blir en lång dag.

-Ja.

Han tittade på bilderna igen.

-Oj. Ja. Det må jag säg.

Sedan övergick han till att berätta hur det varit på jobbet. (En daglig rutin, vi frågar varandra varje dag hur vi har haft det).

Thats it. Mer reaktion var det inte.

Inga negationer alls, faktiskt. Han måste ha fått värmeslag på jobbet...

Jag har fortfarande inte sorterat alla mina inlägg ännu. Kom till första månaden och sedan var det stopp. som vanligt. Tanken är god men anden är svag i den här blekfeta övergödda kroppen. Jag måste ta tag i att göra klart det jag påbörjar endera dagen... speciellt när det är monotona uppgifter. Det är som om det funkar ett tag, men sedan dör jag bitvis mentalt eller så är det något annat som dyker upp. Ungefär som mina plastburkar i våras (ni kanske minns? Hade flera inlägg om att jag skulle sortera plastburkar efter flytten, pg platsbrist i köket.... jag har inte sorterat dem klart ännu och jag har fortfarande platsbrist. En fördel är att nu har sambon kommit på samma tanke så när mörkret lägger sig igen, så blir det nog gjort. Han fungerar inte alls som jag. Han bestämmer sig. Gör och plan. Och håller den...hm, eller ser till att JAG medverkar till att hålla den. Han är en jäkla mara i det här fallet ibland, men det behöver jag för att inte släppa allt halvgjort speciellt på hemmaplan. Som anställd är jag oerhört mycket mer strukturerad, så länge jag har arbetstid, hemma funkar ingenting när det gäller ordning och struktur).

Idag:

Har redan hunnit sätta i mig första baljan kaffe och kolla det viktigaste på nätet, som ex min mina mailkonton och svarat på inkomna mail. Så snart kan jag släppa datorn.

Väcka sonen, som fortfarande sover. Han sover visst länge idag.

Käka frukost med sambo och son. (De stora kommer hem först på söndag efter två pappaveckor).

Åka till stranden.

Sen skall vi åka till lokalen, sambon skall sätta in dörren och jag skall sortera klart och röja förutrymmet, det är dags att sätta en pensel i det. Det är på gott och ont det stoppar upp för att sambon jobbar. Mannen i huset har tagit en semestervecka till v.34 för att vi skall bli klara med målningen. Härligt!

Och så skall jag fortsätta med postorderkatalogerna ikväll. Nackdelen att lägga det sent på dagen igår var att det inte riktigt är bra ljus att fota i, och det blir kanske lika sent ikväll... får se om jag kan få till det lite tidigare idag.

saknar ord............... Ett telefonsamtal och himlen öppnade sig

DET FINNS EN KNAPPHIMMEL.... ETT PARADIS FÖR KNAPPNÖRDAR..... Åhhh, varför måste det ligga sååå långt från mig.... Asså.... måste dit, måste, måste, måste, måste. Knappar från golv till tak. Knappar från golv till tak. Knappar från golv till tak. Och det är BARA början........

Jag tror att jag dånar. Fasen också att jag inte bara har en massa pengar liggande på hög just nu. Tapeter någon??

Flämt.

Host.

Dån och störtdån. Och knall fall. Jag kommer inte att andas igen innan jag har lyckats planera in en VÄLDIGT lång bilresa. Vojne. Hur skall jag lyckas att övertala sambon till detta projekt nu då..... han är härdad, men HUR härdad måntro???????????