Har suttit djupt försjunken i en hög med mönster idag. Jag fullkomligt älskar gamla mönster, inte bara för att det är papper, (jag har en viss fallenhet för pappersvaror utöver handarbetsmaterial och textil) utan för att det på något sätt är... barndom?

Jag har en mamma som när hon var lite yngre hade två intressen i livet. Det ena var städning. Jag tror att hon har städat sönder mig totalt, baske mig, för hennes utövande av detta specialstudieintresse föll inte över på mig, tvärtom. Jag växte upp i ett sånt där hem där man inte kunde leka "det är NYSTÄDAT". Jag kan fortfarande höra mammas röst eka inom mig, och jag lovar, det hördes VARJE dag. Så att det var NY-städat, var något som inföll VARJE VAREVIGA STÄNDIGA dag. Min stora revolt var att vara stökigare än stökigast. Och jag har inte kommit ur den här revolten ännu, för det är jag fortfarande. Min gamla mamma fortsätter emellertid att städa som om inget hade hänt och som om hon glömt bort att hon numera inte har några barn hemma att städa efter. Hon har baske mig ett inre mentalt schema där hon går igenom varenda skåp och garderob minst varje månad. Och hennes fönster skall vi bara inte tala om. Åh, min gamla skylt som jag målade:

"Det är smuts på mitt fönster,

det borde tvättas i vår

men jag ritar i dammet ett mönster

och tvättar nästa år" gillade hon INTE kan jag väl säga. ;)

Men! Nu tappade jag bort mig igen. Mönster var det ju jag skulle skriva om, och inte min bristande städning, men städning var som sagt min mors ena ständigt pågående livsprojekt. Det andra var handarbete, och det var innan hon fick sin myalgi. Hon satt ständigt med ett handarbete i handen, alla ensamma kvällar efter att vi gått och lagt oss vi tre barn. Hon broderade duk på duk, tavla på tavla, bonad på bonad och virkade dukar, gardiner, ja, allt som tänkas kan. En egenskap har jag nog ärvt av min mor, när man har ett intresse så skall det hela tiden avanceras och utvecklas och mor satt efter årens gång med svårare och större och mer komplicerade virkningar och hon har gjort oerhört vackra saker, en del av dem har jag de senaste åren lärt mig uppskatta, som ex flerfärgade dukar, oranga och bruna gardiner etc, etc, etc.

Så när jag sitter och går igenom gamla mönster:

Så är det nästan som om doften av såpa och klorin och ajax sitter i minnesbalken och poppar fram:

Ett märkligt doftminne kantyckas. Men det var ju så min mamma och vårt hem, luktade för jämnan.

En virkdesigner som jag fastnat för speciellt är Lawergren och EHE-mönster. Jisses vilka fina mönster hon har tagit fram!

Vad gillar ni min Triumph?

Men åh. Vad jag önskar att jag kunde säga den meningen och visa upp en särdeles läcker veteran ratbike, istället för en sådan här:

Men visst är den lite småkul ändå? Hm. Hade jag varit singel så kanske det hade funkat som raggningsreplik by the way....

-Wa hettere, ska du med hem å... hem å... se min Trajja?

ORDNINGSREGLER!

1. använd endast s.k toalettpapper

2. SANITETSBINDOR av vilket slag det må vara, får ej nedspolas i klosetten. Samt ej heller cellstof eller dyligt.

3. Om efter skedd spolning vattnet fortfar att rinna eller annat fel skulle uppstå, göres genast därom anmälan till hyresvärden eller

Vinbergs rör & mek. verkstad

Vinberg, tel 19180.

..............

Satt där i godan ro och filosoferade när min blick plötsligt landade på toapappersrulleshållaren på personaltoaletten i lanthandel. Men vad står det egentligen? Jodå, någon har bemödat sig med att trycka ORDNINGSREGLER på toarulleshållaren. Erkänn charmigt? Gillar speciellt det där med "så kallat toalettpapper" och "cellstof" och "klosett" för att inte tala om det ålderdomliga språket. Måste vara femtio-sextiotal? Vinbergs rör och mekaniska verkstad har fem siffror i telefonnumret; kanske vittnar det om sextiotal trots allt?

Får nästan lust att testa numret, som troligtvis stämmer fortfarande och låta meddela att klosetten fortfar att rinna, och att jag tyvärr ej kan medgifva att ingen därtill har spolat ned varken sanitetsbindor eller cellstof och att jag önskar göra en anmälan därom. *fniss*. De skulle nog tro att jag vore tokig, eller kanske finns det någon som känner igen texten på dessa dassapappershållare?

I vilket fall som helst så insåg jag att jag inte alls har gifvit klosettrummet någon uppmärksamhet så jag började se mig om. Vad fanns måhända i förbandslådorna? Det sitter en uppskruvad på väggen samt ovanpå den står det ytterligare en första förbandslåda.... var ju tvungen att slå en snabbkik:

Jodå, här finns det mesta?

Skulle olyckan vara framme:

så kommer absolut personalen i den Molanderska lanthandeln vara redo!

Tja, jag går så sakteliga igenom skumma lådor nu. Hittade en gammal bortglömd påse från en tidigare loppisfärd och tja... handen på hjärtat, jag kan inte motstå små kitschiga ting. Har bara ett måste. Försöka utesluta att det inte är indiska och ett gott försök att få nyproducerat att SE gammalt ut. 

Indiska, undviker jag helst så gott jag kan. För inte känner jag mig ett dugg säker på att det inte är underbetalda löneslavar eller barnarbetare som har framställt många av tingen därifrån. Faktum är att barn i indien inte kan dricka sitt vatten, eller odla sina marker på grund av just bomullsindustrin. Och jo, jag har sett deras miljöpolicy, hoppas förstås att fler indiska industrier tar efter, har ävne sett deras uppförandekoder och visst tycker jag att det är kanonbra att det skapas arbetstillfällen i indien, men så länge Indiska håller på som de gör, rear ut säsongens varor som de gör, rea på reapris och ta tre och betala för två, och så vidare, så uppfattar jag att deras eco och miljöansvarspolicyn är kosmetika!

Jag kan inte ta en kedja på allvar som ägnar sig åt överproduktion, uppmanar till överkonsumtion och som gör sitt yttersta för att medverka till att varor har en sådan stor kollektionskänslighet att de är utgångna efter tre månader; inte ens om de tillverkas i Indien helt i enlighet med en trend eller stil jag själv tycker om.

Jag utgår ifrån att de flesta känner till att 12 kilo framställd textil har förbrukat: 150 kvm land, 12 kg kemikalier och 240 000 liter vatten. (uppgiften hämtad från nordiska museets sida ang fair fashion, men den går att hitta lite överallt), och att ni förstår lite av min frustration?

Men, nu var det ju inte Indiska jag skulle diskutera; jag råkade bara inveckla mig i en förklaring till varför jag inte kan respektera dubbla affärsmetodiker och en uppsjosad nyproduktion. Gah. Nu blev jag nästan ilsken istället... Nåja. Mitt rotande i lådor var det.

Tja, jag har vänt och vritt på den.

En lite närmare detaljbild från ramkanten:

Baksidan:

Tja. återigen. Jag kan inte riktigt nöja mig med att bara titta, trots att jag ändå känner mig rätt så tillfreds med att nä, den är troligtvis inte nyproducerad:

... den måste förstås tas isär. Trots att jag vet med mig att gamla ramar lätt tappar en fasthållnignstagg på baksidan, skär av att ha varit uppbända under tidens gång i olika omgångar. Förr verkade man nästan återanvända ramarna och byta ut bilder mellan varven? Försiktigt? Jag? Nä, en allt för tjock skruvmejsel förstås och bänder gör jag, fast jag lovat mig själv att vara försiktig. Nåja, den här gången höll den. Väl isär kunde jag konstatera att den inte innhöll några överraskningar. Ramar gör ibland det. Att hitta tidningsnotiser, begraviningsannonser, lysningsannonser, extrafoton eller till och med en penningasedel har jag varit med om. (En femma från sjuttiotalet). Men den här innehöll bara ram, rambaksida, kupat glas och en lite halvilla utklippt bild.

Men baksidan av bilden:

Var tämligen gulnat och luktade lite "gammalt papper" (om någon undrar, jag smakade inte på den.... men undran är inte helt främmande för mig, kan jag gå långt när jag blir fysisk för att undersöka en grunka... ). Så! Godkänt. Den är inte från indiska. Nu är problemet bara att jag helst vill hitta flera likadana ramar, gärna i olika storlekar. Vore kul att kunna fylla ett litet område, motiven vore inte så noga....

En grunka till hittade jag i samma påse från samma tillfälle.

En kula. Metall. Kanske mässing? I ett rött textilband.

Den gick att ta isär utan våld:

Den här har ju änstan ÄNNU mer indiskavarning över sig. Det röda bandet har dock åldrats, och bleknat. Kan de göra fort förstås. Vad är det måntro? En rökelsekula eller något? Ingen aning. Men den får vara kvar, i varje fall än så länge. Kanske går att ....ha i en julkrans utomhus eller något? Får se vad som händer... 

Här är en nysanerad köpmansdisk, redo för fyllning.

När jag tömde lådorna fanns det lite smått och gott att finna.

Vad sägs exempelvis om flera pappersklämmare? Typiskt bra att ha grejjer:

En låda visitkuvert:

En märklig rullare. Vad kan den vara till? Du som vet, lägg gärna kommentar. Satt och försökte klura ut det, det närmaste jag kunde tänka på var någon form av läskfunktion, ex stämpelavrullare eller för skrift för att torka ut bläcket för att det inte skulle tväras ut? Fast jag har inte en susning:

Det fanns förstås massor av spik och skruvar och muttrar och likande. En brun plastknivvässare att sätta på väggen och en hel del skräp. Men:

Kan detta vara servettringar i glas? Eller vad skall man ha dessa glasringar till?

Flera påsar Läsco bords & måltidsdricka med receptet påtryckt:

Här... har jag en obeskrivlig lust att blanda en påse bara för att ... testa? Lukta i varje fall? De är ju inte från igår, men har innehållet åldrats eller härsknat? Hm. Nyfikenheten har en oerhörd nivå måste jag medge... vad kan detta ha smakat och luktat och när kan den vara ifrån? Den är ju tyvärr från tiden före innehållsföreteckningarnas tid. Hm. OM jag får för mig något dyligt, så skall jag genast återge vad jag kommer fram till.

By the way, mitt kulhandtag. Fick förslaget att det kunde vara ett skafferihandtag? Ingen aning, det satt på en gammal ytterdörr. Blir precis perfekt, då det är lite småknepigt i vredet, vilket passar dörrens position perfekt.

Lite färgborttagning på detta och det är som nytt. Till och med nyckeln är kvar, så dörren kan låsas. (ligger här ovanpå min egen köpmansdisk som har glasskiva i toppen, vilket disken i inlägget inte har.).

Sau. Nu kom vi från lokalen och idag var det riktigt riktigt roligt igen att ta tag där.

Nu sitter det en dörr i källarhålet.

Men jag var liiite ke på handtaget som satt i dörren. Gick det möjligtvis att hitta ett annat eftersom det var ett altanhandtag och bara fanns på ena sidan? Sagt och gjort, vi gick på handtagsjakt och hittade nog världens finaste handtag. Ser urgammalt ut, ett tunnare järnhandtag på ena sidan och andra sidan är det mest som en kula eller en klump med en ring i, och man vrider på den på samma sätt som ett vanligt handtag. Ser som sagt ut att vara modell äldre och har massor av naturlig patina som ett led i tidens tand. Me like. Det sitter snart på plats. Sen är det ett par sidolister som gäller och sen är det klappat och klart. Jag slipper bekymra mig om det hiskeliga slaktrummet i källaren, kan låtsas att det inte existerar och alla spöken får hållas på andra sidan källardörren. Framförallt är det ingen som kan råka ramla ner i det himska haulet.

Sen har jag en urtjsig och välskurad köpmansdisk på tork. Imorgon skall det fyllas med knappar. Skall bara mentalt förbereda mig för hur det skall sorteras upp, om jag skall sortera enligt färg OCH storlek, eller om det räcker med färg? Hm. Får se hur det blir, några timmars jobb blir det i varje fall.

Sen var det lite småplock med tapeter och packning. Och tja, det kändes faktiskt riktigt riktigt bra när vi åkte därifrån.

Imorgon börjar alla barn i skolan. Vi har bestämt att vi åker till lokalen när vi kör dem, så nu återgår vi till en vanlig vardag igen. Lite skönt faktiskt. I år sörjer jag inte barnens skolstart. Visst gick lovet fort, men det är snart sommar igen. Eller hur?

De stora barnen visar stort intresse för mitt/deras ursprung. Jag har inte växt upp med min far men fick kontakt med min älskade finska lillasyster för sådär en fjorton-femton år sedan. I sina brev har hon återgett små detaljer om släkten på fars sida; sånt där som kan vara av intresse att veta, och gudarna skall väl veta att det är en brokig släkt med många fantastiskt duktiga och kreativa personer. Faktum är att när jag läser vad min syster skriver så känner jag mig nog rakt nerfallen från den släkten, och min igenkänningsfaktor är bra mycket högre än den är i min släkt och familj som jag har växt upp med. Jag har väl alltid känt att jag är lite "udda" och lite "egen" och att jag kanske inte riktigt passar in. Just därför känns det kanske ännu mer intensivt när man hör anekdoter där man genast känner att "ja, jamen, ja, asså, oj, nämen, sådär fungerar jag också, och oj, så tänker jag med, och nämen, det där kunde lika gärna varit jag".

Eftersom mina söner nu visar ett stort intresse för min släkt på den sidan som vi inte alls känner, vars kultur vi inte växt upp i och vars språk vi inte fått lära oss, så var det dags att göra något jag har tänkt att göra de senaste fem-åtta åren. Att ta fram alla systers brev och leta efter detaljer som kan föra en några milimeter närmare sanningen om oss själva. Det blev en mycket spännande kväll, inte minst efter alla sökningar via youtube, många av min fars olika släktled finns nämligen att söka där, och det var fantastiskt roligt att få ta del av teveinslag, koncerter och liknande, och att veta att "oj, det är pappas lillkusin (dvs, min kusin vad jag förstår på min syster?" och där är "fars kusin", fars "kusinbarn" "farbror" etc, etc. etc. Hm. Eftersom vi -jag och mina barn- faktiskt äger en liiiten exhibitionistisk ådra någonstans, så tror jag numera att vi vet var vi fick den ifrån! =)!

Och mitt barn. Stora hundar. Vet inte om du tänkt på det, men det är ochså ett intresse som kan följas bakåt i leden.

Förra helgen, sist vi var i lokalen; så fick jag absolut inte något ur händerna. Gick och trampade runt, runt, började här och där, ställde ena köpmansdisken mitt på golvet, drog ut alla lådår för sanering, flyttade en kartong några meter, en annan kartong, en stol, en låda tapeter och sådär höll jag på. Det var ju disken jag skulle göra rent invändigt. Den här disken tillhör lokalen och är inte min egen, det såg ut att vara välbehövligt med en rejäl omgång. Sen gick jag i stå. Hjälp, jag hade ju inga fönsterputsmojänger med mig? Och den här disken måste tvättas även på insidan av rutorna. Oj, hjälp. Nu kan jag ju inte göra mer idag... sen satte jag mig ner och frågade mig själv:

-Vad håller jag på med? I vanliga fall hade lite brist på fönsterputsmojänger inneburit att jag hade åkt hem och hämtat dem möjligtvis, eller klarat mig med hushållpapper eller vad som helst, nu blev det en ursäkt att inte göra mer.

Då insåg jag att jag skall släppa allt en vecka, nu räcker det för ett tag om jag inte vill dunka tillbaka in i väggen, och sen kom ju måndagen och jag föll handlöst i mitt eget tuggummi, och ja, rästen är historia, ni har kanske läst.

Men nu har veckan gått tillända. Jag har INTE jobbat ett skvatt, mer än några packningar och det var välbehövligt. Lite för många timmar vid datorn, speciellt facebook där jag har spelat farmville så mycket att Wanja till sist skällde på mig. (Tack Wanja! För att du finns!). Men faktum är att jag behövde det ett litet tag, att få så och skörda och planera och inse vad det är jag egentligen är skitdålig på till vardags. Stackars sambon har fått lyssna länge på mina förvirrade farmville-tankar; som tur är så är han en bra behållare även när han inte förstår meningen med det jag säger, eller så har han bara en osedvanlig god förmåga att se ut som om han lyssnar.

Men nu har jag bestämt mig för att mitt lokalavbrott är till ända. Nu längtar jag dit!