Gick upp vid 8-snåret och visste att en spännande auktion börjar om två timmar, sådär en fem mil härifrån... skulle jag åka, skulle jag inte åka? En gammal affär och ett skomakeri skulle ingå i auktionsgodset. Tid och pengar var egentligen en bristvara... men tänk så förargligt det hade varit om det hade gått massa knappar och tapeter för en spottstyver,och jag inte var där? För att inte tala om skomakarverktyg och liknande... sonen gick ju ut hantverksprogrammet/ skomakeri här i juni, och jag visste att han inte kunde närvara där. Tvekade länge och väl, en timma eller två kunde jag väl lägga där utan att det störde? Om jag åkte vid 9 skulle jag hinna fram i tid och sen vid ett skulle jag vara hemma igen.

ha-ha-ha-ha!

Det var ju det roligaste jag har tänkt på länge. Sitter här efter att ha stått upp motsvarande minst en hel arbetsdag och väntat på skomakarverktyg. Det var lite svårt att åskåda, såg knappt ett skvatt, låda på låda på låda på låda på verktyg på verktyg på verktyg har fladdrat förbi hörvägen, för det var så packat med folk de första fyra-fem timmarna att jag inte såg ett skvatt. Inga roliga affärsfynd. Skomakarvertygen och maskinerna gick allra sist så det blev dryg väntan, men skam den som ger sig. Fick med mig lite läster, (jodå, gamla fina träläster, gissa om jag har god lust att lägga beslag på dem?? Men... jag vet ju att de kommer att komma till användning), ett par bra-att-ha-maskiner, tå- och häl-läster, en mackapär till att skära läderband med, en limpress, skomakarknivar, klackar och jag vet inte vad. Han var dölycklig när jag kom och lastade av det hos honom vid 20-snåret ikväll, när jag kom direkt från auktionsplatsen. Stort tack till herrarna som hjälpte mig att bära den tuuunga gjutjärnspressen till min bil. Vad käckt det är när man inser att grunkan man precis står där och är överlycklig över att man införskaffat inte går att rubba för egen maskin...

Nu sitter jag här, ont i fötterna så jag nästan skriker, har bränt sönder ansiktet och bröst/halskorgen, solen tog visst rätt så bra idag, sånt tänker man inte på när man försöker följa en gårdsauktion.  

 

helena

2 augusti 2009 17:50

Din klippdocka var döfin ju..... Helt, trist, krasst så är den ju mer värd i originalförpackning men jag förstår ditt dilemma.... Hon ser ut som en tecknad upplaga av Malin på Saltkråkan i yngre upplaga!
Vad roligt med dina fynd till sonen. Och att så gamla prylar hamnar i rätta händer och kommer till användning....
Kram

http://www.retro-tokig.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...