Ibland öppnar man en dörr och hamnar i en tid som står stilla. Det är underbart. Det är fridfullt.

En gång i tiden har någon satt upp den här som en viktig påminnelse om vilken kontakt som är vilken:

Och lagom till jul delade Sockerbolaget ut en julaffisch gratis med julens viktigaste recept:

(Påminn mig gärna framåt jul, jag lägger gärna ut recepten på bloggen när det blir så dags).

Jag antar att den här var lite tidigare än recepten:

Bakom en dörr satt den här och skämdes:

En klassiker. Även idag vet vi väl när en Tuborg smakar bäst? Vet inte riktigt när jag såg den på svenska första gången; tror den kom hit ganska sent trots allt? Om man jämför med när den kom på originalspråk i varje fall. Minns den från tiden då jag knappt kunde läsa, den fanns på bussar och s-tåg och jag envisades mig med att stava mig igenom den trots att jag mycket väl visste vad som stod. Perikles är onekligen nostalgi för mig!

Det här måste vara en infoplansch från tiden någon gång där man gick över från sifferstorlekar till bokstavsstorlekar. Vore roligt att veta vilket decennie den härstammar från.

Jag älskar att gå in i gamla byggnader, framförallt gamla handelslokaler. Det är bättre än att gå på bio. Jag lovar!

Och det med stor glädje.

Har haft lite gamla möbeltyger, varav jag själv var tokigt förtjust i ett turkost och ett cerise/orange jaquardvävt kraftigt tyg. Sååå underbara bägge två. När den cerise/oranga gick åt på ett kick så insåg jag att om jag ville spara undan en bit, så var det lika bra att göra det innan de tog slut. Därför tog jag av en bit av den turkosa för eventuellt framtida projekt och sedan tog även det tyget slut. Det sparade tyget la jag i en låda, kanske skulle jag få ett ryck en vacker dag, få in en fåtölj att klä om eller annat. Men hallå. Vi pratar om mig. Tanke och handling är inte ALLTID samma sak, speciellt inte när det är något som skulle vara roligt att göra, eller något där det finns en risk att jag klipper fel eller ångrar mig och allt det där. Därför får det ligga månad efter månad, år efter år.

För ett litet tag sedan fick jag då en förfrågan om jag hade kvar av det turkosa så det räcker till en fåtölj? Jag hittade tyget igår när jag var och röjde undan (vi skall äntligen måla om i lokalen, flera månader försenat) och jag har skickat mått. Jupp, jag släpper det altså. Och hoppas innerligt innerligt innerligt att det dels räcker och att det dessutom blir en fåtölj utav det. Det skulle innebära att jag inte sparade det förgäves.

(Tyvärr gör inte bilden färgen rättvisa, det är en väldigt djup och intensiv färg i verkligheten!)

Men! Om du går iväg; så Bye-bye, ut i världen och gör nytta och gör någon glad!

Har ett väldigt märkligt möbeltyg som jag också ständigt misslyckas med att ta bild på, skall försöka ta en utomhusbild även på den.

Har tänkt att jag skall skicka iväg en bit till någon som kan bedöma vad det egentligen är till för...eller hur gammalt det kan vara.

Det är ett förstärkt och ganska rått ... jutetyg, eller linnevävt tyg? I så fall är det mer åt rålinnehållet och det är tunnt tunnt tunnt vävt väldigt tätt med mycket tunna trådar, och i väven finns det någon sorts förstärkning. Sen är det STORA silverfärgade rosor på det. Som sagt, hittar jag fram det skall jag försöka få någon att bedöma tidsperiod och användningsområde, måste säga att jag INTE har sett liknande någon gång. Jag hade vid ett tillfälle en gammal herre i butiken, han hade gått förbi mitt gamla skyltfönster tidigare när jag hade stängt och noterat mina tygrullar. Det visade sig att han hade varit kringresande möbeltygsförsäljare en gång i tiden. Han var en sådan där beige och söt liten farbror som smög in utan att han märktes och helt plötsligt stod han innanför min estrad i mitt skyltfönster och utbrast: Oj, det här måste vara belgiska tyger. Det fanns inga som var så duktiga på jaquardvävning som belgarna. Fantastiska tyger! =)! Hela jag blev glad. Och jag fick mig en lång och inlevelsefull berättelse om hur det var att vara kringresande tygförsäljare på vägarna en gång i tiden när det hela begav sig! (Tyvärr var det enda han kunde säga om mitt silverrosråtyg att det var mycket speciellt och annorlunda och att det troligtvis var till "salongsmöblemang som inte skulle användas").

Vilka livsöden det finns!

Som jag skrev i gårdagens inlägg så skulle jag lägga upp en liten sommarutlottning ikväll på den andra bloggen. Det har jag nu gjort, du hittar den här