för att göra någon annan glad.

Igår var jag absolut inte på topp, inte en endaste liten stund på hela dagen, men idag har jag vaknat med lite nytt hopp och en liten annan inställning till mig själv. Och så går jag in här och ser Tant Annikas svar på gårdagens inlägg. Solen lyser inte idag, men i mitt inre steg det absolut upp en STOR sol som gjorde det lite lättare och roligare att andas och le.

Ibland behövs det inte mer än så för att göra någon glad! Bara det här att stanna upp, och att vara. Det räcker mer än väl. Hur ofta gör vi det här till vardags egentligen? Ler mot någon vi inte känner eller lyssnar färdigt när vi har ställt frågan till någon "hej, hur är läget?" med en verklig inlevelse och intresse? Och framförallt med en öppen nyfiken inställning till en person man mött på sin dag?

I vissa perioder är jag dålig på det här och jag har nog haft en sådan period ett tag, där jag egentligen stänger mig själv för personliga möten, dvs; genuina sådana som verkligen landar I mig och som inte bara går av stapeln på ren slentrian. Jag tror jag skall ta mig en god funderare över det.

Jag ger dig som läser det här en utmaning, ta den eller låt bli.

Vem hänger med på att le åt EN främling idag? Bara för att se vilken respons vi får?

Jag skall absolut testa själv!

Är inte riktigt på topp idag. Hade en himla trist dag igår, där jag evisades med att lyckas med att misslyckas med alla sociala kontakter jag företog mig överhuvudtaget. Tänk om man hade kunnat sätta en stjärna i kanten i almenackan i förväg sådana här dagar och låta bli att gå upp? Helt utan förvaring så hade saker och ting slagit slint och så visslade det kring öronen utan att jag hade noterat några varningstecken i förväg, vid fler än ett tillfälle. (Och det var inte beroende på ämnet till gårdagens långa inlägg).

Så idag har jag inlett dagen med en bumling i solar plexus som bara sitter där och molar och gör sig påmind och som hindrar mig att tänka riktigt klart. Skulle nog inte gått upp idag heller, men vad fasen, det finns det för alternativ? Får nog bara ta tjuren vid hornen och överleva även denna dag så ger det sig med tiden. Men jag har svårt för ekvationer som inte går ihop. Eller tydlighet som inte existerar, eller som jag skall gissa mig till. Önskar att jag var fjärr- och tankeläsare! Någon som vet en sådan kurs någonstans med resultatgaranti? 

Är lätt frustrerad. Med betoning på frustrerad och lätt tillkom i sammanhanget bara för att det lät bra, för lätt är en underdrift. För att uttala det millt.

Jag gjorde nämligen alla tänkbara fel:

1. Jag hade inte väckt henne så att hon kunde börja i "rätt" tid. /Visste inte att det fanns en avsatt speciell tid för eventet.

2. Jag hade hade inte planerat in att hon skulle ha min dator som har uppkoppling då hon har en egen skoldator. /Tyvärr funkar inte mitt modem på mac.

Kände mig verkligen som en arg, frustrerad och irriterad, misslyckad morsa som inte begriper det enklaste självklara att de under en hemstudiedag har tider att anpassa sig till.... men vad är det för mening med att sitta utspridda när lärarna ochså sitter vid datorn och har fjärrundervisning? Jag är nog tämligen konservativ i vissa avseenden ärligt talat. Tänk, jag tror att ungar mår bra av sociala kontakter som man får vid raster och matrast och sådant. Omoderna jag! 

Ligger dubbelvikt. Se, läs och lid. På egen risk. Den här gör ont i magen.

http://katastrofalaomslag.blogspot.com/

Om du såg en storväxt typ, iklädd väst, kalsonger och vinterskor (!), dretfull i värmen, i ett följe av en anskrämligt skränande hoper med raggare av värsta sort, den ena värre än den andra -jag älskar dem allihop!- så var det min son.

Jag är stolt över honom också! (*skratt*).

Fick ett samtal i lördags av en mindre nykter unge (nåja, han är snart 21, han bestämmer själv över sitt alkoholintag numera) där jag fick frågan:

-Mamma, får jag klä av mig naken?

-Nej, det får du inte.

-Om jag gör det ändå?

-Det gör du inte, jag förbjuder dig detta. Det är inte såå roligt att se häktescellen för förargelseväckande beteende på insidan.

Därav -säger han, jag hoppas han skojjar- behöll han jeansväst och kalsonger på. Under protest.

Jisses, tänk om ni visste vilka frågor jag kan få på telefon mellan varven. Det är inte mycket som förvånar mig längre.

Min son kom hem med en förstautgåva av sin sko. Han har ju taggat igång på att mamma vill ha ett par oxmulor och har nu gjort ett "första utkast" för att lära sig tekniker vid skotillverkning. Den har han gjort på fyra träskoläster som han har byggt om, för att få till en bakkappa på den. Det var svårt att beräkna storleken exakt med den metoden så för att uppnå tänkt storlek får han kapa ner den lite på mitten. Och bygga om tåpartiet, och dra ner framdelens översida lite, men jag måste säga att jag tycker att den är tjusig.

Det skall inte vara knappar på ovanlädret (som skall vara lite längre) men det är också en detalj att fila på på nästa sko. Sedan får vi fila lite på själva utförandet av lädret på ovansidan. Nu vet han i varje fall hur man gör och har lärt sig en del på vägen.

Men såhär ser den ut:

Den är helt i läder, även sulan under. Som sig bör när det gäller historiska skor.

Här är hans arbetsgång för den som vill prova att göra egna skor. Läster kan man, ex snida till själv, träskoformen fram är inte riktigt önsvärd (som han dock har förändrat lite grann redan nu), utan den skall se ut mer som en ankfot egentligen. (Vårt nästa steg, till nästa sko; vårt= jag kommer in i bilden för att lokalisera material och för att göra modellen, själva skon kan jag inte medverka till som ni förstår; jag är mer lagd åt gjutmaterial/masktillverkning och liknande, inte på skomakeri).

Steg för steg.

*spika fast bottenläder på undersidan av lästen.

*fräs till bottenlädret så det får bra passform.

*klipp och skålla ovanläder i hett vatten.

*sträck lädret med sträcktång. Håll noga koll på vilket "håll" lädret går innan du sträcker, annars är det risk för sprickbildning.

*Sy ihop hälldädret med tålädret. Han har använt maskin, men det går nog att göra för hand om man är ihärdig och enveten som en lus.

*sy kantsömmar

*skär ut remmar om man sådana skall ha, kantsy.

*På med lädersulan/lädersulorna (han har använt dubbla lädersulor). Fräs till så att det passar.

*gör ev klack, och sätt på om sådan önskas.

*fräs ut dem och spika botten

*skär ut innersula och gör en bakkappa som sättes på.

Visst låter det enkelt? Om du råkar vara en sådan som förstår vad det står och kan se stegen framför dig (jag kan det inte!) och vill lägga till eller dra ifrån, kanske har du gjort flera stycken tidigare? Dela gärna med dig av dina tips! (Kanske skall tillägga att sonen nu avslutar sin lärlingsplats som skomakare om någon vecka, han har haft en lärlingstid på 3 år).

Viss reservation lämnas dock i anvisningen att mamman kan ha missat något väsentligt pg oförstånd. Har du frågor/synpunkter/liknande/ så vidarebefordrar jag dem mer än gärna, jag vet/förstår/ nämligen inte alls vad jag själv har skrivit i steg-för-steg anvisningen.