Oscar, eller bloggen "I love China" aviserar en frågetävling. Passa på att läsa lite hos Oskar när du ändå kikar förbi!

Tävla hos Oskar du med!

När du ändå kikar in hos honom, så har han något viktigt att säga:

Läs det här inlägget! Om mobbning, utanförskap och knäckta själar.

Jag tar mig friheten att citera Oskar här, och att använda hans text hämtad från ovanstående länk:

"Man måste säga ifrån på något sätt om man blir felaktigt behandlad av en annan människa. Ingen har rättighet att egentligen såra någon annan genom ord eller handling. Detta måste man påtala om och om igen.

Säga ifrån. Säga vad man tänker, tycker och känner så att motparten förstår vad som gäller och att det är fel det den gör. Det är vår mänskliga rättighet att genom ord och handling försvara vår egen frihet och rätt till ett lyckligt och värdigt liv. "

Det är så viktiga ord!

Har jag insett de senaste två veckornas tid. Min dator har en kraschad fläkt och när fläkten kraschade tog den nog med sig åtminstone moderkort men ev lite annat jox. Och jag får därför "nöja" mig med att sitta vid sambons dator.

Men jisses vad allt blir besvärligt när min egen hårddisk inte sitter i.

Jag har tappat hela min bildbank.

Jag har inte alla lösenord.

Jag har inte mina mailkonton på hans utan får sitta via webmail.

JAG KOMMER INTE ÅT ALLA TUSENTALS MAIL SOM LIGGER I OUTLOOKEN; INTE EN ADRESS INTE ETT NÅGOT MINSTA LILLA!

Vilket är mycket besvärligt. Igår löste sig dock en situation. Jag hade lagt undan en tapetrulle åt en spekulant. Men hade inte mailat vederbörande att jag hade gjort detta och kunde inte nå henne. Till min stora glädje mailade hon igår och frågade om den fanns kvar, och kontakt kunde knytas igen. Tack och lov.

(Är du en av dem som väntar på mail från mig så snälla, hör av dig!)

Och jag vet inte hur det går med min dator, då det varken funnits tid eller pengar det sista.

Antingen får vi sätta in min hårddisk i hans dator, eller så får jag börja ta om alla bilder som låg där. Det. Är. Inget. KUL. Jobb. Missförstå mig rätt, det är kul att ta bilder och det är kul att ha. Men att ta om ett par tusen foton? Jag drar täcket över huvudet några dagar till och inser att jag är fullständigt beroende av min hårddisk.

Jamenvisst har jag tänkt att ta backupp och att lägga alla foton på olika förvaringsmöjligheter på nätet. Många gånger. Fast inte idag, jag tar det en annan dag. Nu inser jag att jag hade behövt att "en annan dag" faktiskt hade inträffat.

Du som tänkt som jag. Gör det idag. Bespara dig tandagnissel om det värsta händer! Det känns nästan som att ha en overksam vänsterhand -jag är vänsterhänt, altså.

Men jag får ta med mig kameran och åtminstone påbörja det här projektet.

Bara för sakens skull, en bild i repris.