Alla inlägg under maj 2009

Av Gitte - 26 maj 2009 18:09

1979 hade jag just en sådan här röd jacka med ränder på den vida kragen. En täckjacka. Faktiskt den första täckjackan jag hade. En ganska kort modell som blev sådär bullig som den skulle när man knäppte den, och med ränder på ärm och mudden nertill. Jag ville haft en blå med stars & stripes, såna fanns på Kille & Tjej, det visste jag. Men den här fick duga. Sa min mamma. Det var åtminstone rätt modell. Dessutom var de mycket billigare på gekås. Så. Vad skulle jag göra? Den fick duga. Det var i alla fall en riktig täckjacka. Dessutom hade de flesta just en sådan här. Min bror hade en blå. Min var snyggare än hans.


Vi hade inte bott i sverige så länge 1979. Ett par år eller så. Jag förstod aldrig varför alla vuxna blev så förvånade när de hörde det, eftersom jag inte bröt på danska eller finska. Borde jag gjort det? Jag gjorde ju bara mitt bästa för att låta som alla andra i min klass. Kanske var det fel det med, som allt annat.


Det värsta med Sverige var egentligen den äckliga maten. Allt skulle köpas så färdigt som möjligt, även i skolan. Vem tyckte om det egentligen?


Ibland om jag hade tur så gjorde det inte så mycket om jag inte hade ätit ordentligt i skolan. Det hände att mamma tog fram sin sånhär:


och då fanns det bröd, bullar eller ännu bättre; finska piroger, antingen vanliga eller karelska, i frysen. Bara att ta fram och värma i ugnen. Men, nåja, ibland kunde man ha annan tur. Åh, dessa var inte alls dumma faktiskt, fast att de var färdiglagade. Fast inget slår mammas pannkakor, men ändå:


Fast det var inte så ofta. För tyvärr var de för dyra. För oss.


Vi som kom kom till sverige under dessa år. Nog var det mycket som handlade om pengar och att göra det bästa man kunde av det man kunde liksom. Visst drömde vi om att ha det såhär:


eller varför inte såhär:



och jag tror att mamma gärna hade haft det såhär:


Men vi insåg att det inte var till för folk som oss. Så det var lika bra att släppa det från första början. Vi fick ta det som fanns, eller det vi kom över.

Folk som oss, vi var de där invandrarna. Finndjävlarna som kom hit och snodde era jobb och tjejjer och som drack hembrännt och drog kniv. Jag förstod aldrig det här. För inte hade jag sett min mamma varken dricka hembränt eller dra kniv? Visst hade vi knivar i kökslådan och i städskåpet och de var ju bra att ha. Kanske var det för att Svenska knivar var av sämre kvalitet man sa såhär?

På våra stod det Martiini, och det är klart, och tja, jämfört med en Martiini-kniv var nog inte morakniven användbar till mycket. Men, inte var det ofta de var framme liksom?


Hos oss bodde det ingen pappa. Hade jag bara haft en pappa hade allt varit annorlunda, kanske hade vi lekt mer med knivar och druckit brännvin, om inte annat så hade i alla fall Eva.P fått komma hem till mig. För sin mamma. Visserligen hade vi fortfarande varit "finnar" men min mamma hade nog inte varit "karltokig" i alla fall. Jag förstod inte det där riktigt. Altså. Den kvinna som bodde med en man var inte karltokig och min mamma som ingen hade, var karltokig? Jag fick inte ihop det där. Egentligen borde det varit Eva.P´s mamma som var karltokig i sin man. Fast, jag hade faktiskt varit med mamma på Wessels när hon pratade med en man, en jobbarkompis, altså en som jobbade på samma ställe som hon, där hon svetsade. Kanske var det så man visade att man var karltokig, man pratade med dem på stan när man såg de. Nåja. En sak visste jag. När jag blev stor skulle jag gifta mig så fort jag kunde så att mina barns kamrater fick komma till dem och leka i alla fall för sina föräldrar.


I sverige var en annan sak väldigt viktigt, och det var att man tvättade håret varje dag. Det stod så i reklamen att man skulle göra så, och alla andra gjorde så. Jag lärde mig det jag med. När vi flyttade till sverige fick vi ett eget badrum. Med badkar. Ett vitt. Och duschslang, där man ställde in vattnet på två kranar; en med röd prick och en kran med blå prick och så kom vattnet ut ur slangen; blev det för varmt kunde man vrida på den blå kranen och blev det för kallt så kunde man vrida på den röda tills det var lagom. Det var jättelätt! Även när man skulle tvätta håret. Jag önskade mig såna här:


Min mamma envisades med det här:


Fast att det bara var ljug. Håret blev inte alls sådär blont och flygigt som på bilderna. Mitt blev oftast tungt och platt. Och fett. Och inte luktade det särskilt gott heller egentligen. När man tänkte efter. Men visst, håret blev rent. Men mest var det nog mamma som var lättlurad.


1979 var året då jag för till sist insåg att jag inte bara tyckte att Sex Pistols var fräcka på bild. Jag ville bli som de. Inte för att jag blev särskilt avancerad. Men jag testade de första vingarna som bar utanför de där måsten som alla andra verkade förhålla sig till när det gällde hur man skulle se ut om man var en av de populära. Populär var jag aldrig bland killarna i vår klass i varje fall. Men många av dem på högstadiet visste vem jag var och vad jag hette, och de kände min kusin. Visst, det var nog så att om man inte ville bli ovän med honom så skulle man vara snäll mot mig. Och ovän med honom var det ingen som ville bli. Det fanns de som hade testat. Han var cool. Det var hans kompisar också. Och killarna på högstadiet.  Jag kände någon som kunde fixa biljetter till högstadiets skoldanser. De var skoj. På en av dem drack jag öl. Och såna här planscher hade jag på mitt rum.



Flera stycken faktiskt. 3. En med Jim Morrison. Den var snygg.


Tja, 1979. Det var gjejjer det. Det var på den tiden då till och med Björn Skifs såg bra ut, så ni förstår. Det är några år sedan nu!

Av Gitte - 25 maj 2009 20:53

Är lite smått frustrerad över traderas powerlister just nu. Har suttit halva eftermiddagen -minst, och laddat upp massa broderimönster från sjuttiotalet. La ut dem på tre dagars auktionstid vid 18,00 tidigare ikväll när jag var kvar. En urdum tid egentligen men vad fasen tänkte jag, är det någon som överhuvudtaget är intresserad av sjuttiotalsbroderi, så spelar nog inte tiden för utgången någon större roll? Jag menar, det är liksom inte så att man tänker sitta där och ninja hem några sådana liksom, men för den som tycker att det är kul så kan det ju ändå vara en liten nostalgikick eller liknande kanske.

Broderimönster tillhör liksom varugruppen "jag blir överlycklig om de blir uppskattade av NÅGON" för i det ögonblicket, så innebär det att alla mina mil i bilen, alla timmar jag har lagt ner, etc, faktiskt gjorde en liten skillnad en liten stund för någon annan. Sånt blir jag hög på!


Och så blir det stor fördröjning på auktionerna. Det är så jäkla typiskt så det finns inte, just nu vet jag inte om de kommer ut ikväll, eller om det skall försvinna ett dygn från auktionstiden eller om de ens kommer ut alls, och jag måste lägga upp dem igen imorgon eller nått. Trök. Mitt bristande sinne för tålamod och behov av kontroll pallar inte sånt. Dylika funktioner skall bara fungera som de skall utan dröjsmål... Nåja, vad är väl en bal på slottet.


Måste ju visa några stycken som jag själv tycker är hur fina som helst. Det var lite svårt att göra urval för många av dem ligger på favoritlisan, inte minst den överst. Den är så retro och glad så det finns inte.


Den här:

är iofs från 1980 om jag minns rätt, så den ramlar över hörnet från sjuttiotalet. Men jag är otroligt hot on allt som är folklorestil. Me like!


Och äppelmönster går bara inte att motstå:

ett julbroderimönster, om det var från 1976, skall egentligen inte svära på det men det är det som poppar upp i minnet. Jag editerar i efterhand om jag har fel!


När jag håller på med mönster så blir jag sugen på höst, gott om tid, och lugn och ro, varm oboj och blåst utanför!

Av Gitte - 25 maj 2009 13:16

Varför måste flick och pojkkläder till barn skilja sig åt? Du som växte upp under sjuttiotalet -dvs som tillhör min generation- kommer du ihåg? På den tiden kunde man ärva både storebror (om man hade en sådan) eller en pojkkusin, även om man var en flicka. Visst, inte allt, men mycket. Jeans bland annat skiljde sig inte åt om det var till flicka eller pojk. Men idag så går det inte att göra så, för någonstans på byxjäkeln så sitter det en bil eller ett hjärta eller en blomma eller en rosa söm. Det är oskick och inget annat. Och en väldigt fördyrande omständighet för de föräldrar som råkar få ett barn av vardera kön. Även om man kan tänka eller tycka att man kan "stå över och strunta i det" så kommer det garanterat en dag då barnet själv inte vill bära kläder som signalerar fel könstillhörighet? Barn är inte alltid snälla och jag tycker personligen inte att det är tillrådligt att sätta sig emot på det viset, om nu inte pojken ifråga råkar tycka att princesskronor är det vackraste som finns!

Då förespråkar jag kläder som görs helt utan tanke på könssignaler och det finns riktigt snygga sådana. Kika ex på den här sidan:

http://www.kade.se/start.htm

Måste säga att jag själv blir otroligt sugen på att hålla koll på kommande kollektioner här, även om jag själv inte har små barn så är det absolut plagg jag kan tänka mig att ge bort i present!


Kan inte vi konsumenter gå samman, bilda en kartell och vägra köpa annat än könsneutrala vardagskläder och basplagg till våra barn? (Festkläder och kjolar/klänningar säger jag inget om, men hur ofta använder barn egentligen sådant till vardags?).

Av Gitte - 23 maj 2009 23:06

Har hållt på med gamla handarbetssaker igår och idag, därav har det inte blivit tid att lägga inlägg i bloggen. När jag sätter mig ner och sorterar färg och form, då går timma efter timma och jag blir helt döv och blind för allt annat. Olika måsten stuvas undan, så jag blir snabbt klar och kan sätta mig igen och fortsätta det där som upptar min tankevärld. Fast egentligen är det nog inte så att det upptar någon tankeaktivitet, tvärtom rensar det rätt så bra. Att sortera knappar och band blir ALDRIG tråkigt, tror jag. Inte så tråkigt att jag får svårt att sätta igång i varje fall.


Har ännu en gång trotsat min traderavägg, och lagt ut auktioner. Förhoppningsvis får jag tillbaka min tidigare stora traderalust som jag tidigare, haft, för egentligen, när man är inne i det är det rätt så roligt att hålla på! Bilden ovan visar förrästen ett gäng gamla syrullar i trä. Visst var de charmigare förr? Just dessa kommer från en gammal kortvaruaffär.


Här är en knapp som jag är väldigt fäst vid själv. Det är gamla glasknappar från en syfabrik. I början trodde jag i min enfald att det kunde röra sig om 30-40-talsknappar, tills jag sålde av några olika varianter till en samlare. Fick ett mail. "Hörredu, har du någon aning om vad du sitter och säljer egentligen" (glimt i ögat var det allt!). -Öh, nä... knappar? Hade väntat mig en skrapa utan dess like, att de inte alls skulle vara så gamla som jag trott. Men det var tvärtom, det var glasknappar som hon uppskattade till sista decennier av artonhundratalet, första på nittonhundratalet. Senare var det en engelsk knappköpare som informerade om att de i hennes hemland gick som "Victorian". Tyckte att det var lite kul, och jag har några fler varianter än den här. Såhär ser de ut:

 

Det gamla limmet har torkat och släppt så de vita glasstenarna som skall sitta i mitten har lossat, men jag får väl säga att det bara är en detalj som pekar på ålderdom. En klick superlim och de är som nya igen.


Den här rosa lilla knappen kommer från en gammal lanthandel. Gissar att det är femtiotal, med tanke på färg, form och ask som de legat i. En liten liten tunn plastknapp, väldigt väldigt söt:

 


Dixiknappar är också ett charmigt kapitel för sig, Gissar att även denna gamla lanthandelsknapp är femtiotal:

 


Från kortvaruaffären kommer även dessa två olika spetskragar, som jag antar att de är 40-tal just för att kragarna var poppis då, men visst, de kan vara äldre än så. Har inget annat att gå på ibland än att man får jämföra rimlig tid för lager samt mode och nycker som verkar ha varit aktuella under olika perioder. Men visst är de Shabby chic-vackra?


Här är en närbild på själva rosspetsen, helt bedårande enligt min mening:

 


Nästa krage från samma ställe:

 


och en detaljbild på spetsdel:

 


Jag hoppas att eran helg varit bra och att ni har tagit er tid att njuta av solen!



Av Gitte - 19 maj 2009 22:07

Har ägnat eftermiddagen och kvällen åt gamla klänningar. Finns nog inget roligare! Dessa kommer ifrån ett äldre hem som jag besökte i helgen som var; där jag även såg den underbara tapeten.


Marimekko-klänningen ovan är märkt 1974 och den är fantastisk tycker jag. Men då är jag svag för Marimekko, inte bara på grund av nationalnostalgiska skäl. (Suomalainen? Totta kai!).



Den här gröna ovan är helt bedårande. Gissar att den är från sextiotalet med tanke på tag i nacke, men den hade egentligen kunnat vara från såväl fyrtio, femtio som sextio och sjuttiotal. Eller varför inte 2009? Helt tidlös, och ursöt!


Den här:


Är också urcharmig. Nästan lite kina-style över den. Vad kan det vara? 60-70-tal även den. Gissningsvis.


Den här:

 Hade jag absolut velat ha i min storlek. Jag är mycket svag för tunna bomullsklänningar, sådär lagom till sommaren. Att det är lite ärm efter att man stekt sig i solen är bara en fördel. Nu är vi snart där, förrästen, och kan sveda skinnet rejält.


Klänningarna har jag lagt upp på tradera ikväll. Du som vill se mått etc, kolla dem gärna här (som vanligt verkar det vara dröjsmål på powerlistern):

http://www.tradera.com/auktioner/tigerironlady
Av Gitte - 18 maj 2009 11:24

Det är MÅNDAG igen. Tjiddevipp!


Dagen började sådär. Nästyngsta sonen fick vara hemma pg att han skulle ställa upp på ett vittnesförhör, och sopbilen skulle komma. Då det fanns ett par påsar vid sidan av, så gick han ut för att möta sopgubben och vara behjälplig med påsarna som inte fick plats i behållaren. Hm, eftersom jag antog att sopgubbar dels är ett gemytligt släkte samt faktiskt är vuxna människor som kan bemöta ett barn med respekt så såg jag ingen fara med att låta honom gå ut ärligt talat. Annars hade jag gjort det själv, men nu var sonen snabb och erbjöd sig, så inte anade jag ugglor i den här mossen inte, utan jag diskade på härinne under tiden. (Dumma, dumma jag!).


Nåja, han kom in, arg som ett bi, och var inte alls glad sådär tio minuter senare. sonen altså.

Han hade gått ut och börjat lyfta påsar och frågat vänligt -säger han- om de här kunde följa med när det ändå skulle tömmas. Men sopgubben hade vresigt svarat att såntdär hinner han minsann inte med och det är inte hans jobb. (Nehe? Att hämta sopor??). Sonen hade uppfattat honom så irriterad och otrevlig att han hade kallat honom för "gubbjävel" och visat fingret.


Ack ja. Jag tror att jag skall försöka ringa och berätta för hyresvärden så han vet om det ifall ifall han nu skulle höra det på omvägar. *suck*

Av Gitte - 16 maj 2009 13:41

Såhär ser den ut. De stora blommorna är stora som assietter. Och den är sååå varm, sååå vacker och jag kan ju säga att rummet jag såg den i var full av LIV, VÄRME och GLÄDJE!


Om någon ser hela rullar av den här, säg gärna till, ett sånt här rum vill jag verkligen ha!

Av Gitte - 16 maj 2009 12:02

Jag är helt tagen av förmiddagens event. Jag har varit med i ett hem, och gått igenom gamla kläder. Det var bara ett stort previllegium att få möta så mycket livsglädje i omgivning och väggarna som jag har sett idag. Jag är överväldigad, helt och fullständigt. Men det var så mycket intryck att hjärna slog av efter ett tag, och sen fanns liksom bara alla känslor kvar.


Ena hallen hade den absolut underbaraste tapet jag har sett någon gång. En helt underbar gladtapet som jag inte i min vildaste fantasi kunde föreställa mig och inte heller kunde jag föreställa mig känslan som en sådan tapet kunde ge ett rum. Det var underbart. Jag fick de bitar som fanns kvar av tapeten, och den kommer jag absolut att kunna göra något roligt av. Ni skall få se bild så fort jag har hämtat andan.

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11
12
13 14 15 16
17
18 19
20
21
22
23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Maj 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards