Alla inlägg den 26 maj 2009

Av Gitte - 26 maj 2009 18:09

1979 hade jag just en sådan här röd jacka med ränder på den vida kragen. En täckjacka. Faktiskt den första täckjackan jag hade. En ganska kort modell som blev sådär bullig som den skulle när man knäppte den, och med ränder på ärm och mudden nertill. Jag ville haft en blå med stars & stripes, såna fanns på Kille & Tjej, det visste jag. Men den här fick duga. Sa min mamma. Det var åtminstone rätt modell. Dessutom var de mycket billigare på gekås. Så. Vad skulle jag göra? Den fick duga. Det var i alla fall en riktig täckjacka. Dessutom hade de flesta just en sådan här. Min bror hade en blå. Min var snyggare än hans.


Vi hade inte bott i sverige så länge 1979. Ett par år eller så. Jag förstod aldrig varför alla vuxna blev så förvånade när de hörde det, eftersom jag inte bröt på danska eller finska. Borde jag gjort det? Jag gjorde ju bara mitt bästa för att låta som alla andra i min klass. Kanske var det fel det med, som allt annat.


Det värsta med Sverige var egentligen den äckliga maten. Allt skulle köpas så färdigt som möjligt, även i skolan. Vem tyckte om det egentligen?


Ibland om jag hade tur så gjorde det inte så mycket om jag inte hade ätit ordentligt i skolan. Det hände att mamma tog fram sin sånhär:


och då fanns det bröd, bullar eller ännu bättre; finska piroger, antingen vanliga eller karelska, i frysen. Bara att ta fram och värma i ugnen. Men, nåja, ibland kunde man ha annan tur. Åh, dessa var inte alls dumma faktiskt, fast att de var färdiglagade. Fast inget slår mammas pannkakor, men ändå:


Fast det var inte så ofta. För tyvärr var de för dyra. För oss.


Vi som kom kom till sverige under dessa år. Nog var det mycket som handlade om pengar och att göra det bästa man kunde av det man kunde liksom. Visst drömde vi om att ha det såhär:


eller varför inte såhär:



och jag tror att mamma gärna hade haft det såhär:


Men vi insåg att det inte var till för folk som oss. Så det var lika bra att släppa det från första början. Vi fick ta det som fanns, eller det vi kom över.

Folk som oss, vi var de där invandrarna. Finndjävlarna som kom hit och snodde era jobb och tjejjer och som drack hembrännt och drog kniv. Jag förstod aldrig det här. För inte hade jag sett min mamma varken dricka hembränt eller dra kniv? Visst hade vi knivar i kökslådan och i städskåpet och de var ju bra att ha. Kanske var det för att Svenska knivar var av sämre kvalitet man sa såhär?

På våra stod det Martiini, och det är klart, och tja, jämfört med en Martiini-kniv var nog inte morakniven användbar till mycket. Men, inte var det ofta de var framme liksom?


Hos oss bodde det ingen pappa. Hade jag bara haft en pappa hade allt varit annorlunda, kanske hade vi lekt mer med knivar och druckit brännvin, om inte annat så hade i alla fall Eva.P fått komma hem till mig. För sin mamma. Visserligen hade vi fortfarande varit "finnar" men min mamma hade nog inte varit "karltokig" i alla fall. Jag förstod inte det där riktigt. Altså. Den kvinna som bodde med en man var inte karltokig och min mamma som ingen hade, var karltokig? Jag fick inte ihop det där. Egentligen borde det varit Eva.P´s mamma som var karltokig i sin man. Fast, jag hade faktiskt varit med mamma på Wessels när hon pratade med en man, en jobbarkompis, altså en som jobbade på samma ställe som hon, där hon svetsade. Kanske var det så man visade att man var karltokig, man pratade med dem på stan när man såg de. Nåja. En sak visste jag. När jag blev stor skulle jag gifta mig så fort jag kunde så att mina barns kamrater fick komma till dem och leka i alla fall för sina föräldrar.


I sverige var en annan sak väldigt viktigt, och det var att man tvättade håret varje dag. Det stod så i reklamen att man skulle göra så, och alla andra gjorde så. Jag lärde mig det jag med. När vi flyttade till sverige fick vi ett eget badrum. Med badkar. Ett vitt. Och duschslang, där man ställde in vattnet på två kranar; en med röd prick och en kran med blå prick och så kom vattnet ut ur slangen; blev det för varmt kunde man vrida på den blå kranen och blev det för kallt så kunde man vrida på den röda tills det var lagom. Det var jättelätt! Även när man skulle tvätta håret. Jag önskade mig såna här:


Min mamma envisades med det här:


Fast att det bara var ljug. Håret blev inte alls sådär blont och flygigt som på bilderna. Mitt blev oftast tungt och platt. Och fett. Och inte luktade det särskilt gott heller egentligen. När man tänkte efter. Men visst, håret blev rent. Men mest var det nog mamma som var lättlurad.


1979 var året då jag för till sist insåg att jag inte bara tyckte att Sex Pistols var fräcka på bild. Jag ville bli som de. Inte för att jag blev särskilt avancerad. Men jag testade de första vingarna som bar utanför de där måsten som alla andra verkade förhålla sig till när det gällde hur man skulle se ut om man var en av de populära. Populär var jag aldrig bland killarna i vår klass i varje fall. Men många av dem på högstadiet visste vem jag var och vad jag hette, och de kände min kusin. Visst, det var nog så att om man inte ville bli ovän med honom så skulle man vara snäll mot mig. Och ovän med honom var det ingen som ville bli. Det fanns de som hade testat. Han var cool. Det var hans kompisar också. Och killarna på högstadiet.  Jag kände någon som kunde fixa biljetter till högstadiets skoldanser. De var skoj. På en av dem drack jag öl. Och såna här planscher hade jag på mitt rum.



Flera stycken faktiskt. 3. En med Jim Morrison. Den var snygg.


Tja, 1979. Det var gjejjer det. Det var på den tiden då till och med Björn Skifs såg bra ut, så ni förstår. Det är några år sedan nu!

Presentation

Translate

Mina tapeter

Facebook

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11
12
13 14 15 16
17
18 19
20
21
22
23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Maj 2009 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

barnebys

Barnebys Blogglista

Vintageguiden

SecondhandGuide.se

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Långåsbloggkartan.se!

Skapa flashcards