Jag måste börja med att gratulera svt till en utomordenlig dålig programtidsplanering. Hur kan man lägga en så här fantastisk dokumentär så sent på natten? Även om det var lördag så fick jag kämpa för att hålla mig uppe för se den skulle jag. Tycker att 23,35-01,05 är en urdålig tid för program som kräver sinnena i god vigör så att man kan ta in det man ser ordentligt.

Ni som missade musik-dokumentären Latcho Drom inatt, så är den producerad av Tony Gatlif, och den hade premiär 1994. Vet inte om den har visats i tv tidigare, jag har i varje fall missat den. Den visar en resa bland romanifolket genom 8 länder ur ett musikaliskt perspektiv: Indien, Egypten, Turkiet, Rumänien, Ungern, Slovakien, Frankrike och Spanien. Varje sekvens saknar i stort sett verbal dialog eller kommunikation, utan det som förmedlas, förmedlas non-verbalt eller musikaliskt. Tyvärr saknade jag långa partier av översättning av sångtexterna, hade gärna sett mer, men tycker ändå att jag fick med mig lite av innehållet av de stycken som verkligen hade text.

Jag måste säga att jag har många fördomar om Romanifolket, eller Zigenare som många säger till vardagligdags. Fördomar så till vida att jag har skapat mig en uppfattning om deras kulturella signifikanser eller utan att själv ha varit medlevare eller ha upplevt kulturen på närmare håll. Jag har dragit olika slutsatser som inte bottnar i annat än min egen intellektuella kapacitet, tillika den inlevelseförmåga jag eventuellt har, samt de människor jag har mött eller fört dialog med på nätet. Och jag måste säga att inte heller den här dokumentären fick mig att ändra ståndpunkt, utan tvärtom förstärktes jag ganska mycket i min uppfattning.

Jag är helt förbaskat övertygad om att:

man för dialoger på flera nivåer än vad man gör i den svenska kulturen. Jag uppfattar det som att det talas väldigt mycket nonverbalt, och att förståelsen för vad andra säger med blick eller kropp ligger på en hög nivå. Jag kan inte låta bli att undra om dansens betydelse i kulturen har något samband med det här? Vi som lever som svenskar är inte så himla vana vid dans i vardagen eller till fester liksom, om inte vi råkar ha föräldrar som drar på sig folkdräkten, drar en snoa eller hoppar grodor för att det är kul. Men hur mycket kommunikation är "vår" traditon? (Skriver inom citattecken, då den här traditionen defakto inte är min från början, då jag trots allt är invandrare).

Något som också verkar vara genomgående är att alla generationer har en tillhörighet och en plats. Det finns en helt underbar sekvens i dokumentären, som jag tror är från spanien då flamencon verkar central i dansen; där några gamla damer, nu menar jag gamla, allt mellan 70-90, får centrumposition i dansen och får  allas uppmärksamhet, klapp och uppmuntrande rop. I "vår" kultur så ser vi inte de gamla, utan när de börjar likna russin så gör vi oss av med dem och stoppar in dem i något åldringsboende eller ser till att de har hemtjänst etc. (Jag väljkomnar faktiskt de nya trygghetsboenden trots att de kommer från en högerallians; kanske kan något grad av samhällsvård av gamla bli bättre med det? Men är det samhället gamla behöver, eller är det som i de ex romska kulturerna sina efterkommande generationer? Ingen av de senare generationerna skulle existera utan förfäderna. Ytterligare ett tecken på att den romska kulturen är betydligt högre stående än vår!).

Jag antar att det är en generell sanning att många romska släkten är duktiga på hästar, eller så har jag bara fått för mig det. Men det fanns även sekvenser som inte motstred det som faktum. I en scen, som jag antar är från Frankrike eftersom jag dels såg en butiksskylt men framförallt så fanns det två Tervueren i början av inslaget (en Belgisk hundras som inte är ovanlig i Frankrike) så kommer ett barn på kanske 4-6 år ledande med en ganska stor häst. Hur många hästägare låter sitt barn leda en häst genom en stadsmiljö i sverige? Nu kanske det var arrangerat, vad vet jag, men faktum är att jag tror att det ytterligare är ett belägg för att man använder sig av kroppspråk och att man därför är ytterligare väldigt lyhörd för hästarnas signalsystem. Det är sådana små saker jag ofta drar slutsatser utav, rätt eller ej, motbevisa mig gärna.

I ett annat inslag så ser man en grupp vagnar med häst som väljer plats att slå läger på. När de är ifärd med att installera sig på platsen så kommer två män och de blir bortkörda därifrån. De får ge sig ut på vägen igen i letan efter annan plats en bra bit därifrån. Medan de är på väg går ett barn vid dikeskanten och binder en bukett blommor. När den är klar fästes den vid ett stängsel utmed vägen där man tar av.

Man ser en man i bil som kommer till platsen där man slog läger först. Nu finns bara rester kvar och släktet är borta. Han får ge sig ut på vägarna och leta spår i grus och rimliga vägar. Efter en stunds letande ser han buketten fäst vid stängslet och snart kan han enas med familjen på den nya platsen man har valt.

Jag blir helt lyrisk och inser igen att det finns ett signalsystem som vi andra inte uppfattar med vårt sinne. Vem som helst av oss hade sett en bukett vid ett stängsel, men för dem är det här en signal på rätt väg. Idag finns det förstås mobiltelefoner men går vi tillbaka tjugo-trettio-hundra eller varför inte flera hundra år tillbaka i tiden så var det säkert såhär man kunde förmedla budskap till varann?

Sådana här små små små detaljer gör mig lyrisk. Det är så enkelt och självklart att det är genialiskt.

Jag tror att jag skulle kunna fortsätta i timmar för jag tycker att ämnet är intressant och jag vill verkligen gärna lära mig mer om den romska kulturen, inte minst om Kaale, av rutiga skäl och randiga orsaker. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...