Går och funderar fram och tillbaka. Vad skall jag göra med den här? Tips tages tacksamt

Är lätt manglad och har vaknat på fel sida. Har sovit över hos en väninna och när jag gick och la mig mycket sent i natt så kändes det som om jag hade full koll på läget. Det blev lite för sent och jag som inte sover borta så ofta hade några timmars vridande först. Sen måste jag ha slocknat.

Vaknade av barnskrik? Ett litet försiktigt gnyende. Som tystnade. Andra gången blev det lite argare. Men det tystnade. Och tog fart igen. Och lade av. Och så höll det på, och blev värre och värre för varje gång det satte fart. Vad f*n var det här då? Insåg att min väninnas stackars dotter måste ha någon fruktansvärd korkad väckarklocka som man har glömt att stänga av, trots att det är helg. Hörde ett litet -Sch! ljud och insåg att den dessutom, inte bara uppför sig som ett riktigt barn eller låter som ett (dvs blir intensivare och intensivare) utan dessutom har ljudsensor, säkert för ljud som man brukar säga till barn? Låg och irriterade mig över den här korkade skapelsen och faktiskt var uppriktigt förvånad av min väninnas korttänkthet, hur tusan kunde hon låta dottern ha en sådan fruktansvärd väckarklocka? Jag såg för mig själv hur flickan under hela sin uppväxt demoniserades av den här anskrämliga saken varje morgon, vilket torde innebära att hon vandes vid att höra ett  h.j.ä.r.t.s.k.ä.r.a.n.d.e barnskrik som ett vanligt vardagligt irritationsmoment att vakna till, och jag beslöt mig för att jag tyckte att sådana var stora potientiella riskfaktorer som indikerade, eller i varje fall var en riskfaktor för, en ökad risk -eller sannolikhet- för att flickor som hade en sådan tingest sulle utsätta sina kommande barn för vanvård och liknande; och därmed borde förbjudas. Lär man sig sova till sådant, så sover man till allt, typ.

Då tilltog barnskriket ÄNNU mer och blev äckligt hjärtskärande. Sådär så det gör ont i hela kroppen och då vaknade MITT dåliga mammasamvete. Jisses, det här ljudet hade jag hört förr, lät precis som min första son. Och det innebar altså att jag låg där och mindes att jag hade låtit ett barn jobba sig till ett så intensivt skrik någon gång (han hade dock kolik det första halvåret) och nu var läget kört.

Nu gick det inte att sova mer.

Nu var mitt personliga mått av självsanering rågat för stunden och DET här orkade jag bara inte ta i. Nu fick det vara bra.

På med paltorna och bort från övervåningen. Gissade att jag var den enda i huset som rörde på sig just nu, men nej, någon gräns finns det för vad man kan utstå och ändå ligga kvar i en säng och försöka fortsätta sova. Jag gick upp.

Först måste jag lokalisera den där gräsliga tingesten och se om jag kunde få tyst på den.

När jag kom in i rummet hade väninnans äldsta dotter dykt upp under nattens/morgontimmarnas gång efter en kontrovers med barnets far. Det var altså en riktig baby jag hörde. Ridå.

God morgon, alla. Hoppas starten varit bättre än min! Nu behöver jag kaffe innan jag river en vägg eller två.