Helt plötsligt var vi barnlediga. Mina äldre barns far kom och hämtade lilleman (dvs, min och sambons son) och han skulle sova över där tillsammans med sina syskon.

Vad gör vi nu av den nyvunna oplanerade barnledigheten?

Sammanfattning:

*Sambon lagar.... diskmaskinen medan:

*Jag håller den halvt upprätt på trekvarts (med handen mellan väggen och kanten, AJ!!). En timma MINST! (hans jobb med detta tog dock flera timmar).

*Sambon sätter hjul på min överblivna låda från byrån. (Tack, du är och förbli min brevduva och lingongurka, när skall vi gifta oss??).

*Jag sorterar igenom tre flyttlådor vars innehåll skall pressas ner i min överblivna låda som skall bo under soffan.

*sambon fyller den nylagade diskmaskinen och börjar plocka i tråkiga plastburkar. (Skäms. Jag blev inte färdig med dem i veckan, vi pratar tjugo års samlande av tråkiga burkar med lock).

*Jag klipper klorna på hunden och börjar plocka hans päls. Hittade dock inte min kalksten och gummipropparna till fingertopparna så jag fortsätter imorgon (fingrarna klarar inte hur mycket som helst utan att gå sönder i sidorna). /strävhårig ras som handplockas. Han njuter av kloklippningen men blev lite otålig av plockningen. (Katter och kaniner och söta tikar överallt).

* Jag tvättar och hänger upp ett otal tvättar.

 *Jag sorterar ett halvt tvättberg (hjälp, hur kan fem personer ställa till så mycket tvätt på så kort tid?)

 *Jag införlivar sambon i den nya planerna med vägghyllan som jag kommit på att vi skall genomföra. Hur hittar man handsmidda hyllkonsoller? Letade en stund på nätet för att se om en gammal väninna börjat smida igen, hon är såå duktig på detta. Får fortsätta forska i detta.

*Vi åker och handlar. Detta event efterföljs av en fika på vägen hos väninnan vars son fyller år förstås. Dagens höjdpunkt. Hennes son hade lärt sig gå den sista veckan utan att hålla i sig.

*nu är vi hemkomna och skall titta på teve. Sen går vi och lägger oss. (Hörredudu... sånt där gör faktiskt inte mammor och pappor vet du väl!)

Sensmoralen av den här ganska intetsägande dagen med tanke på barnlöshet och allt, är att vi är ett par urbota tråkiga människor som verkligen förtjänar att torka ut i varandras sällskap. Inte en fest så långt ögat når, altså. Och inte frågar vi efter det heller. Men det är skönt att få andas ut mellan varven!