Har då kört barn till bussen och jag fick åter förhoppning om vår. Det var inte alls så kallt ute som det såg ut. Vinden var nästan ljum och det töar på. Gissar att det tar en timma eller två och sen är det vita pulvret borta. Tackar för det gör jag, vill inte se mer sånt nu den här sidan nästa vinter.

Vi lever i en kartongmiljö, massor återstår att packa upp och sortera och även göra en andra utrensning. Kasserade massor när vi packade men faktum kvarstår, vi har sparat för mycket i alla fall. Det märks inte minst nu när vi packar upp. Vad skall jag med flera lådor plastburkar till egentligen? Jag använder en bråkdel. Hundratals -känns det som, fast det är nog bara tjugo/trettio sådär- tårtformar i olika modeller som ex racerbilar, dinosaurier, musse pigg och spöken? Hur ofta använder jag dem? Dem har jag dock väldigt svårt att göra något åt så de får hänga med ett tag till. De är en rest ifrån en tid jag sålde amerikanska tårtmojänger på homepartyn, och jag har använt dem mycket tidigare, kanske får jag en tårtflipp en vacker dag igen. Om inte annat så den dagen man får barnbarn eller nått (kanske svärdöttrar som gillar att baka tårtor?)... nåja.

Vi har fått en stor skopa ställd på utsidan för att göra oss av med saker. Och jag var tuff igår. Pekade hej villt. Den åker, den åker, den åker och den behöver vi inte, den gillar jag men den får inte plats och den gör vi oss av med och den vill vi inte ha.

-Vill vi inte? Sambon tittade förvånat på mig. Det är altså samma sambo som för några år sedan hade stort motstånd mot allt loppisbröte han tvingades att köra hem när jag vid gott mod hade införskaffat ett nytt fynd. Ni vet, en sådan där läder och chrome-typ av värsta slag. Blänker det inte, och inte har några lampor och blinkande duttar, är det inget att ha, typ.

-Men nu har jag vant mig, säger han.

Jag får dåndimpen. För någon vecka sedan diskuterade vi världens fulaste 70-tals snurrfåtöljer i rostbrunt plysch, dessutom fyra anskrämligt otympliga varelser som inte får plats. Jag har tagit hem dem, han suckade och led och nu när jag vill göra mig av med dem så sätter han sig emot. "Jag har vant mig". Jaha? Intresseklubben antecknar och tar ett djupt suck.

Nu kom turen till en 10-20-tals 2-sits paradsoffa som behöver en liten hand. Jag inser att jag aldrig kommer att komma till den och inte heller får jag tummen ur att lägga på det turkosa vintagemöbeltyget jag har införskaffat för ändamålet. Ut med skiten. "Varför det?" "Den får inte plats och jag gillar den inte", "men jag gillar den, den skall vara kvar" "vartfan skall du ställa skiten då". Så lät det en stund, jag fick återigen ge mig och skitsoffan står kvar.

Vi kommer aldrig att bli färdiga och komma i ordning om han skall vara motvalls kärring varje gång jag bestämmer mig för att göra mig av med grejjer. Det hjälper inte ens att påminna honom om att han inte gillar gamla grejjer, för då kommer det bara "jag har vant mig". *suckar*.

Ni är några som har mailat, det är verkligen riktigt roligt! Tack för det. Vill du se fler tapetbilder i snabbare takt kan adda mig på facebook, Gitte Palo.

 

"elaina" ber Dig titta här

31 mars 2009 22:49

Plätt-lätt namn att memorera!
Kul blogg å underbara tapeter(!). Maken är målare vid "Björkstads" (dock ej dekormålare)och även om skomakarens barn får gå barfota så målar Han gärna om åt barna. Men sen tar orken liksom slut å "det får duga" i övriga utrymmen. Fast jag tror att om jag bara hittar rätt tapeter så blire nog fart på´n...
;o)

http://www.bjorkstad.nu

 

Gitte

1 april 2009 08:18

Det där med skomakarens barn känner jag igen. Mina fyra första barns far är bilmekaniker och trot eller ej, vi hade alltid bilar som skulle lagas "när han fick lite tid över".

Bådar inte gött för äldsta sonens blivande barn; han utbildar sig nämligen till skomakare... *skratt*.

http://bortbytingen.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag ska börja med att berätta att jag roade mig med att lägga upp lite kuliga julkort på Tradera igår. Vespan hittar du här. Men de verkar rulla ganska fort. Jag la upp några fler varianter av dessa och julkort av Britt-Lis Erlandsson men ni...

    Det låter helt otroligt men det är faktiskt sant. Du hittar den här.  Jag ska från början säga tydligt att det INTE är min förtjänst och att jag hoppas inte att det är uppfattas som ett "skrytinlägg" (jag föraktar självhävdelse och försöker ...

Jag avslutade mitt telefonsamtal och gick ut för att ta ett bloss. Där satt dottern och drack kaffe i vår paviljong. Det är nu inte i sig någon märklig företeelse för hon bor i fastigheten bredvid så vi råkas ofta under paviljongen som vi inte packat...

 Just nu tror jag att det händer massor av spännande och framförallt oroväckande saker gällande vår konsumtion och att vi mycket snart kommer att få se mycket avgörande effekter av både de senaste och de kommande veckorna.  Stora fördelar är väl i...

    Gick och la mig igår med massa goda intentioner. Nu skulle jag minsann bli bättre på att tänka positivt även om världen ramlar runtomkring. Ja, du har nog förstått att jag är en sån som läser nyheter flera gånger om dagen med stor förfäran o...